Elina Sundström
Yoga World

Hej!

Det tycks som att det finns en sorts värdering i Sverige för tillfället, att man ska vara konstant lycklig, annars är man misslyckad. Är man inte glad och tacksam har man brutit mot lyckodygden och syndat med att älta, fastna i oväsentligheter eller oroa sig vilket är dumt eftersom man ska carpe diem’a och leva i nuet och ta allt med ease and grace, det är fint och moraliskt högaktningsfullt:

“Var fridfull, lätt i sinnet, ta alla motgångar med ro, står över alla jobbiga känslor. Är du icke ett andligt heligt levande väsen långt över mänskliga verkligheten för de flesta av oss – som innebär känslor av alla dess slag – ja då har du inte tänkt tillräckligt mycket positivt, inte visualiserat nog, inte mediterat tillräckligt eller kommit högre på den mentala träningstrappan. Men döm inte, det är inte yogiskt eller mindfulnessigt, bara fortsätt din praktik”. Observera karikatyrbilden jag målar upp i det påhittade citatet. Observera att jag gillar alla mindfulnessprinciper och yogans vägledning, men jag gillar inte när råden blir självändamål och mänskligheten glöms bort.

Alla dessa rekommendationer, verktyg, coachningsmetoder, terapier vill troligtvis bara få oss att må bättre, och de har ofta så många poänger – MEN, ibland är det inte metoder vi behöver och vi måste inte fixas till hela tiden. Ibland får allt tillfixande i alla fall mig att känna mig otillräcklig, dålig, och vilja sparka bakut.

Som när jag känner att livet känns meningslöst, eller inte tycker om mig själv. Så är det dessutom mitt eget fel för att “man skapar sig själv, sin egen framtid, du blir vad du tänker, ansvaret för hela ditt liv är ditt”. JA, mycket av det är sant. Men vad hände med arv, miljö och att livet är lite mer komplext i verkligheten än filosofin i teorin? Vad hände med vetskapen om att livet är så mycket mer än frid och lätthet?

Att säga att man ska tänka lite positivt när livet känns lika gott som ett mögligt bananskal (bildligt talat) för man är allmänt nere – är som att man skulle äta det där mögliga bananskalet (bokstavligt talat) och någon säger åt en att “Tyck att det är gott, kom igen, bara du tror på det tillräckligt mycket går det, tänk det och det blir sant”. Så tycker man att det smakar mögligt bananskal och får skit för det. Ruttet!

Och ibland är det lika trevligt att vara i sin egen kropp och själ som att tvingas umgås med någon i ens omgivning man verkligen inte tycker om.

Kan det inte vara så att det är fullt normalt och friskt att ibland vara nere, arg, ledsen, orolig? Varför ska lycklig och glad vara det enda rätta? Något kanske är fel, och min kropp, själ och ande talar klarspråk? Som vi behöver lyssna till. Inte förneka. Inte sjukligförklara. Utan se och acceptera – så här är det.

fb yoga 3

Man kanske är själsligt trött, så överstimulerad eller överarbetad eller mentalt kollapsad att livet känns ruttet och tomt, då behöver man vila från inputs, inte en ytterligare visualisering. Eller tagga ned i förväntningarna på sig själv och livet, inte försöka finnas till hundra procent på jobb, i alla diverse relationer, och med sin hälsosamma livsstil som kanske tar mycket tid, och hjälpa sjuk släkting, engagera sig ideellt och gå i terapi. Eller jobba med något som går emot ens värderingar, leva på ett sätt man inte vill, lägga sin tid på fel saker eller undantrycka sina känslor, inte tala ut, ha olösta konflikter, inte följa sina behov etcetra.

Det vill säga – det kan finnas en orsak – existentiell, mental, fysisk, vad det än är tillfälligt eller livsstilsmässigt, som gör att du känner som du känner. Och du är fortfarande helt okej, totalt frisk och fullständigt värdefull trots att du inte är hyperlycklig.

Mindfulness och yoga hjälper oss att uppleva stillhet även i svåra situationer. Ett öga i stormen. Men vi är inte alltid i den här oasen, vi kan öva oss – men vi kan också få känna hur det stormar och veta att vi är ändå på väg. Åter: Det är fullt normalt – att vi känner innebär ju att vi lever, att vi inte är maskiner.

Jag har skrivit om detta temat flera gånger förr, men det är värt att återkomma till. Yoga och meditation är vägar att gå på, det betyder inte att vi är framme i någon sorts övermänsklig perfekthet vad nu det skulle innebära. Vi är inte hundra procent transparenta inför oss själva, medvetna om allt, tillåter alla känslor och kan klokt navigera oss igenom allt som sker med den absolut bäst tänkbara metoden. Vi säger inte allt rätt, gör inte allt rätt, har inte alltid rätt. Vi är inte Buddha. Inte Jesus. Vi följer inte psykologiböckerna på eller lyckoforskningsformlerna på hur man bäst lever sitt liv i hälsa, välmående, framgång, bliss, lycka, glädje. Inte ens de som skriver de böckerna eller kommit på formlerna tror jag lever i en konstant känsla av enhet med alltet och dundermeingsfullhet och inre frid. Eller vad vet jag. Dessa människor kanske finns och har funnits, men jag tror att det vanligaste är att de olika religioner, filosofier och terpier som talar om ett gott sätt att leva och hur vi kan må bra, är som vägmärken som vi navigerar mot, och förespråkarna vandrar de med. Jag yogar – men jag är knappast konstant förenad kropp-själ-ande. Jag utövar mindfulness, men jag är långt långt långt ifrån konstant mindfulnessigt harmonisk.

Det vill säga vi kan ständigt gå åt de håll vägvisarna pekar, följa värderingarna, men vi är inte klara. Det är lite som med demokrati – det är något ett land kan ha, men måste fortsätta jobba på och upprätthålla, förbättra och ompröva hela tiden. Som en god relation, den finns inte bara där, man skapar den hela tiden. Och medan vi vandrar åt det håll vi vill, så är vi fortfarande människor med allt vad det innebär. Alla känslor inombords är okej. Vi kan försöka hantera dem och oss själva på olika sätt, med alla de fina metoder som finns tillgängliga, men också tillåta oss att känna det som är utan att värdera.

Känslorna i sig är inte fina eller fula. Ingen värdering. Glad, ledsen, varm, kall, hungrig, mätt, arg, nöjd, vad som än är – det är. Hur vi agerar på det är en annan sak. Känslorna talar om något för oss. De är vägledare. Så känn dig inte misslyckad för att du känner något du satt en fel-etikett på. Den är fullt normal.

fb yoga 4

I´m only human. Det hoppas jag verkligen att jag visar massa gånger tidigare. Men jag får ibland höra att mina inlägg är kloka, några av de jag delar. Och jag kan nästan bli rädd att jag målar upp mig som om jag skulle vara vis. Det är verkligen inte sanningen.

Jag lever med frågor och ovisshet, ångest och nedstämdhet, glädje och frid, följer värderingar och går igenom många misslyckanden, känner att livet är spännnande, fantastiskt, älskar mitt jobb, mina vänner och är glad över att jag valt de vägar jag valt, och har enorma självtvivel och tycker inte om den människa jag är och kropp jag bor i. Jag är i tacksamhet och uppfylls av något högre, och jag hatar meditationen. Alltihop. Livet. Livet är allt.

Förr trodde jag att jag skulle komma till någon sorts konstant bliss. Någon tacksamhet, frid, harmoni, tillhörighet, att stå över mina tankar och känslor, att liksom bli “klar”. Men ju mer jag vandrar på en inre resa eller vad jag nu pysslat med sedan 12årsåldern, när jag började intressera mig för religoion, filosofi och psykologi, och började skriva dagbok och läsa mycket om dessa ämen, det är att jag blir allt mer mänsklig ju längre jag kommer.

Jag inser att jag blir mer medveten och tydlig, men knappast av med de känslor jag inte vill ha eller fri från min mänsklighet. Dämpar ångesten med något att äta, säger något jag inte ville, surfar in på facebook i stället för att ta tag i jobbigt samtal, vad som heslt – bli medveten och du lär känna dig själv. Och – var snäll mot dig när du inte orkar, det är jobbigt att möta sig själv ibland, och man kan behöva vila från inre arbete, som jag har tjatat om så mycket.

Inte sluta inre arbete, men ibland slå på en film eller dra på ett träningspass för att komma ifrån grubblerier – det tror jag är en mycket sund del av processen, att inte fastna i något för länge, utan att låta var sak ha sin tid. Få utlopp för kroppsliga behöv i rörelse, min hjärna funkar bättre när jag regelbundet kan röra på mig. Inte förneka det och tänka att man ska stå över sina kroppsliga behov, det är som att inte gå på toa när man är kissnödig för att man ska vara andlig och stå över sådant. Det är det som är. Gör något åt det som går. Och gå vidare.

Du är människa, omfatta hela dig. Även om det är att vara pissnödig, bitter och arg för tillfället. Om det går, se till att någon inte står i vägen bara 😉 Om det ändå är någon där, vem tusan har inte varit pissnödig, bitter och arg – vi är fullständigt älskvärda ändå.

fb yoga ett

Ta hand om dig, må gott! (eller må vad tusan du mår!) 😉

/Elina

 

Annons
Annons

4 kommentarer

  1. Så mycket klokskap att jag får ta det i portioner. Har förlust mig så mycket på självhjälps- böcker. Som du skriver vi är individer. Ibland skulle jag vilja slå på något hårt när jag arbetar med acceptans. Det har hjälpt mig att inse att bara tanken på acceptans kan ibland motverka sitt syfte. Då när jag erkänt att jag har svårt eller inte vill acceptera. Då händer ofta miraklet att jag accepterar. Märkligt. Att omfamna sig själv på alla sidor är något som jag har fruktansvärt svårt för. Därför bra med ditt inlägg. Allt är inte så flåshurtigt och enkelt samtidigt som ibland finns det stunder som det är just det! Jag önskar dig en dag med det du behöver och önskar! Namaste?

    1. Stort tack för dina reflektioner Ann-Charlotte och jag känner mycket igen mig i det du skriver! Tyvärr är det så lätt att lyssna mycket på ord från självhjälpsböcker som låter så lätt när man läser dem sen kommer verkligheten, och den är inte enligt boken alltid. Vi är helt okej, på vägen till att må bättre, göra bättre, vara bättre, vad än vi försöker – så att försöka komma ihåg att vara snälla mot oss, omtänksamma och ha tålamod. Och att vi är bra precis som vi är, älskvärda “trots” det vi vill ändra på, vare sig det är en självkänsla eller att inte kunna acceptera, eller hur vi agerar mot andra. Vad det än är – igen är perfekt, och vi är värdefulla i operfektheten.

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.