Elina Sundström
Yoga World
Resa i Yoga

Karma är ingen absolut naturlag

Jag tycker att var människa får tro på vad den vill, religionsfrihet är en mänsklig rättighet. Vi har rätt att uttrycka oss och utöva vår tro så länge det inte är förtal, hot etcetera. Men, jag kan tycka att det är svårt att veta hur somligt ska bemötas, av åsikter som uttrycks, när det kan göra skada. Särskilt när det sagda uttrycks av personer med auktoritet och framställs som “det enda rätta”. Detta görs ju i många samfund och det tillhör liksom sakens natur. Psykologer kan ha olika åsikter om det mänskliga psyket, alternativmedicinare kan jobba utifrån skilda metoder, och i andliga samfund kan förklaringen om livets skapare, sammanhang och mål vara olika. Filosofer ser på livet på olika vis. Jag förmedlar yoga och meditation vilket i sig är något inte alla tycker man ska pyssla med. Somligt går att vetenskapligt bevisa (men kan för den sakens skull komma att ändras, så som forskning alltid gjort), annat är beprövad kunskap, annat är olika livsåskådningar och ingen absolut sanning. MEN, till saken:

Jag lyssnade för några dagar på en föreläsning av en buddhistisk nunna om ett ämne jag i förväg inte visste vad der skulle bli, men jag tyckte det kunde vara intressant. Det visde sig handla om karma. Ett ämne jag introducerats i förr men inte tror på mer än orsak-verkan inform av tex handling springa två mil, verkan bli trött efteråt men få starka ben och bra kondition, handling säga ärligt snäll komplimang, verkan personen blir glad om den kan ta emot komplimangen, studier kan leda till att man kommer in på en bra utbildning på universitetet, etcetera.

Nå väl, nunnan talade om karma som en naturlag, som helt enkelt är lika sann som gravitationskraften, och sträcker sig bortom vad vi själva kan påverka.  Detta kommer alla att förstå efter lektionen, proklamerade hon. Om något sker som inte går bra, vi är med om svåra ting eller är fula, så är det för att vi gjort någonting negativt tidigare i vårt liv – eller i tidigare liv. Vi kan ha gjort något mot andra, ätit kött, eller har onda uppsåt. Vi blir inte bestraffade, vi får bara konsekvensen av vårt handlande och detta ska vi vara glada för, vi betalar av en skuld kan man säga, sa hon och skrattade. Vi ska inte skylla på andra för deras nederlag, de var bara inte rena i sinnet när handlingen med negativ karma utfördes. Och det kan som sagt ha skett i tidigare liv.

Man får jättegärna tro på karma om det hjälper en, och förmedla sin tro vidare. Man kan tro att det är Gud eller Universim som bestämmer, eller slumpen. Men INGEN VET, kom inte och säg att det är en naturlag som är sann. Det är en TRO. Denna tro kan vara sann, det vill säga karma kan vara en naturlag så som nunnan sade, men det kan också vara falskt, vi har inga bevis.

Jag tror att många är sökare som kommer till andliga sammanhang vare sig det är buddhistiskt, kristet, muslismkt eller new age. Och det kan vara toppen. Men tänk om någon suttit där och precis förlorat sin käraste i en sjukdom, någon hade förlorat sitt barn i en skolmassaker, någon hade blivit trakasserad av arbetskollegor, någon hade lidit av obotlig sjukdom som den mobbats för i hela sitt liv och någon var uppväxt i Nordkorea, och någon satt inte där eftersom den dött i kriget i Syrien eller svultit av missväxt i Malawi. Är det för att de gjort något fel, eller kan det inte vara så att karma är osak – verkan som en naturlag som inte kretsar kring mig. Någon dör på grund av att människor tar till vapen som har sin grund i omständigheter runt den personen, naturkatastrofer sker för att naturen funkar så eller för människors inverkan, och sjukdomar sker av olika anledningar. Om vi letar orsak hos oss själva, när det är strukturella orättvisor, diskriminering, våld etcetera, kan dessa situationer och  brott som andra skapat inte tas om hand, för att man tror att man “betalar av s skuld”. Att man är fin eller ful på grund av karma är ju bara löjligt, och dessutom är smak personligt.

Jag hoppas verkligen att någon annan kan förklara detta begrepp på annat vis. Och förklara hur det går till när själen seglar i väg från kroppen efter döden rakt in i magen på närmsta gravida kvinna (eller om den ploppar in i äggsockarna redan, eller kommer själen in i någon liten spermie som ger den lite extra speed?) och på så vis avgör vad som ska ske i detta barns liv som beror på själens tidigare kropps gärningar. Och hur går sedan själva verkan till? Jahapp Einar, du åt mycket hamburgare i ditt tidigare liv, så nu ska det inte gå bra för dig i jobbet hur mycket du än försöker? Vem fixar det? Nehepp Kajsa, nu fuskade du på provet, så nu ska du snubbla på en rot i skogen? Hur går det till? Nog för att vi kan tänka negativa tankar och negativa saker sker som en följd, eller gå i dåliga mönster, dras till “fel” personer och allt detta har kan förklaras av psykologisk forskning, men allt kan vi inte styra, det finns andra på denna planet, är min tro. För skulle varenda en i en naturkatastrof eller terrorattack, eller på annat vis utsättas av andra människors dåliga gärningar befinna sig där på grund av karma, och inte på grund av naturen som har sitt eget liv eller människors val som påverkar oskyldiga? Jag tror att det är farligt att tala om detta som naturlagar, i stället för att hantera problemens ursprung i detta livet: Kan karma upprätthålla ett orättfärdigt kastsystem i Indien och Nepal, är det hemskt tråkigt att en tro pressar in somliga människor i att inte ens få tillhöra ett kast, och hamnar utanför samhället. I stället för att tänka “vad har jag gjort för fel”, så kan man se, att det ofta är strukturella fel i samhället, och dessa kan vi tillsammans förändra. Jag tror inte att det finns en mening med allt som sker, men vi kan göra det bästa av situationen och på så vis själva skapa en mening, även i mycket orättvisa situationer.

Är det någon där ute som vill hjälpa mig förstå? Och hur förhåller du dig till de sanningar som inland proklameras, vare sig det är inom kristet, buddhistiskt, ateistiskt, politiskt eller yogiskt sammanhang?

Annons
Annons

2 kommentarer

  1. Jag tror att vi alla måste hitta vår egen sanning. Precis så enkelt – och svårt – är det. Jag tror på att lyssna lagom. Och på olika ställen. Men först och främst – lyssna på sig själv. Vad händer i dig när du gör det ena eller det andra? Vilka tankar och idéer dras du till? Jag tror också på att ju mer man söker desto mer måste man skala ner. När man är stabil och i balans, ja då har man “råd” att vara utspejsad och söka sig till andlighetens ytterligheter. I andra tider då stabiliteten och balansen saknas är det bättre att söka enkla svar av typen “vad ska jag äta till middag?”, “vem kan vara snäll mot mig idag?”, “vem kan JAG vara snäll mot idag?” osv osv. Sakta men säkert vänder det och man kan våga sig på de STORA frågorna igen.
    Flummigt? Det får man, för det är fredag 😉 Kram!

    1. Låter dunderklokt! Jag håller med, det är lite som maslows behovstrappa, basbehoven sen, självförverkligandet på toppen 🙂 Klokt! Och att vara i balans innan man söker ytterligheter så man inte far omrking i ett tumult av alla de olika perspektiven som finns där ute. Jag tycker om att höra de olika perspektiven, att lyssna till olika läror, människor, historier, men som du säger, ibland är det av olika anledningar inte tid för stora frågor. Ibland blir jag så mätt på intryck, perspektiv, djup och reflektion, så då vill jag bara fokusera på vad jag ska käka till middag eller se för film 🙂 Balans it is! Kram

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.