Elina Sundström
Yoga World
Resa i YogaYogafilosofiska funderingar

En styrka att våga äga alla delar av sig själv

Hej!

Nu har det gått en tid, men jag vill passa på att tacka och svara på kommentarer från inlägget “Ett inre krig”. Många som känner igen sig och tycker att det är stärkande och givande att läsa om andras resor, även när vi är mitt i diken. Jag hade inte förväntat mig en sådan respons, men det stärker min övertygelse om att det är viktigt att dela med sig av fler delar av att vara människa än de “lyckliga, lyckade”, och stötta varandra på ett värmande, icke-dömande vis. Ibland kan man behöva få hjälp att komma ur sina mönster genom att höra om vägar framåt, men ibland är livet lite mörkare och vi vet att vi kommer att komma ur det, men något i det inre och det yttre kan göra det tufft för stunden.

  • Vilka mönster vill du bryta för att må bättre?
  • Vad i ditt liv kan du förändra för att leva mer sant mot dig själv och dina värderingar, för att få mer av balans och välmående?
  • Vilka situationer kan du inte ändra på och kan lära dig att acceptera, och förhålla dig till på ett nytt sätt?
  • Vad hjälper dig att må bra? Vad får upp dig ur mentala diken? Och vad kan du göra när diket är för djupt, för att rå om dig själv?

Om vi tränger bort känslorna och tänker att vi bara måste vara glada, då tror jag att det underliggande kommer att visa sig på andra sätt. Ältande eller att på andra vis hålla kvar tillståndet genom negativa tankebanor är inte bra såklart. Vi kan göra mycket för att förändra förhållningssätt, tankar, beteenden, självbild, bryta mönster som inte är bra för oss, se vad i livet som kan förändras och vad vi kan lära oss att acceptera etcetra, men allt går inte att visualisera fram på två sekunder. Och livet omfattar så mycket, bra mycket mer än det positiva. Yoga och meditation kan lära oss att vara i även de tuffa stunderna, men för den sakens skull blir inte det tuffa lycksalighet. Vi lär oss bara att det är som det är just nu. Som min ytterst fantastiska bloggkollega Vevve skrev i en kommentar efter senaste inlägget “Ett inre krig” – Det är en styrka att äga alla sidor av en själv”. Vi behöver inte tränga bort eller skämmas över våra “skuggsidor”, de sidor vi inte är bästa vän med, vi behöver inte föra krig mot dem eller spä på dem, vi kan se att de finns där, men vi är inte våra känslor.

  • Finns det sidor du tränger bort, för att du skäms över dem eller inte vill veta av dem? Springer du ifrån något som din kropp och själ försöker säga till dig?
  • Hur kan du möta detta på ett varsamt, vänligt vis så att det inte blir övermäktigt?
  • Vilka verktyg kan du använda dig av för att stärkas i hela dig, just nu?
  • Vevve skrev att “det är en styrka att äga alla sidor av en själv” – Vad tänker du när du läser detta? Vad i ditt liv är du stolt över och kan se som en styrka? Även det du ser som sidor du inte gillar, kan du ta makten över genom att vara medveten om att så här är det, och du äger dina egna tankar och känslor, ingen annan.

Tomas Sjödin, en favoritskribent- och talare har en gang sagt att: “Jag vill berätta om livet, så som det är öppet och ärligt, och alltid med en utgang av hopp”. Han berättar om livets svårigheter, dilemman, sorger och motgångar, men också om medmänsklighet, tro, omtanke, mod och kraft. Ofta omfattar ju livet dessa komponenter samtidigt. Tomas Sjödins son hade en sjukdom som gjorde att han dog mycket ung, vilket givetvis var en stor sorg som omfattade hela sonens liv för familjen och innebar mycket sjukhusbesök och tid för omvårdnad, men varje dag var också en gåva ihop, beskriver Sjödin, och familjen delade så mycket tid ihop som de troligtvis inte hade gjort om de inte “måste”, de hade mycket goda stunder och träffade några av deras närmaste vänner i grupper de funnit för sonens sjukdom. Familjen fick uppleva så mycket ljuspunkter av människors medmänsklighet och glädjeämnen i umgängen, att de snarare fick mer hopp om livets storheter än om sonen varit frisk och allt rullat på i snabb takt, har han uttryckt någon gång om än inte ordagrant, och även om han såklart inte önskat att sonen varit sjuk och dött i förtid. Men mitt i det tuffa, kan också den största kärlek och värme finnas. Mitt i det oundvikligt livshotande kan som mest hopp finnas.

  • Har du varit med om något mycket tufft, där livet också visade mycket godhet från andra håll?
  • Hur gör du för att hantera livets svårigheter utan att gå under i det tuffa? Till exempel kan man se en livshotande sjukdom som att hela livet är över, eller att man kan sörja det som är men också se allt gott som finns kvar (imponerande styrka av den familjen!), och det är lätt att förfäras av allt hemskt som sker i världen, och drunkna i terrordåd, krig, fattigdom, orättvisor. Men, det sker också fantastiskt mycket gott i världen, i just de sammanhangen som media ständigt visar från sin mörkaste sida, och överallt i världen. Vi kan vara medmänniskan som gör livet vackert, mitt i någons tuffa tider.

Jag kanske inte verkade ha mycket “öppning for hopp” i ovan nämnda blogginlägg, genom att avsluta med dessa två ord: “uttröttande liv“. Men jag hoppas ändå, att ljuspunkterna lyste igenom, av godheter som finns i livet, och att vi kan ha dessa som genomsyrar vara liv, trots att vi också genomsyras av depression eller ångest, svårigheter i jobb, relationer eller vad vi nu kan brottas med. Ofta läser vi om människor som har mått dåligt, sedan mår de bra genom någon livsstilsförändring de gjort, eller någon insikt de fått. Men jag tror att många av oss känner igen oss i att det i motsats till dessa (förenklade) historier ofta är många nyanser i livet som skiftar med tidens gång.

Jag tror att vi har olika känslor, ibland samtidigt, och att det är fullt mänskligt, utan någon psykisk ohälsa i journalen. För psykisk ohälsa är ju ofta någonting som blir när vanliga känslor blir extrema och tar över. De flesta mår dåligt ibland, men med depression kan livet kännas så meningslöst, tungt och självbilden kan vara så nedslående, att det är som att man har tegelstenar inombords att kånka runt på. Du kan ibland inte se meningen med att leva, och du vill inte vara du. Hur det är för alla med depression eller ångest vet jag ju såklart inte, men jag har hört många förklara detsamma. Men vi har också mycket gott i vara liv, och vi kan ha bättre dagar, där tegelstenarna är lättare, eller helt borta, då vi sprudlar av liv, och tycker om att leva. Och vi har allt däremellan. Jag tror att jag blir så extra glad och tacksam när skiten försvinner. Jag njuter mer av livet när ångesten inte gör mina ögon och min hudton grå, kroppen tung, motivationen försvunnen och allt känns uppgivet.

  • Vare sig du lider av psykisk ohälsa av något slag, är i en tuff period eller bara är nere, hur märker du detta i din kropp och i ditt sinnestillstånd? Kan låta som en uppenbar grej, man mår inte bra bara, men det är inte säkert att man noterar alla fysiska upplevelser och bryter något mönster man är i, i tid, eller förstår vad det är man känner. Magont kanske är ledsamhet som inte tillåts komma ut, man kanske är arg men inte vill erkänna det för sig själv, stressad men fortsätter på i ett osunt tempo utan att känna efter etcetra. Så – notera hur din kropp känns när du inte mår bra, reflektera vad det beror på – och om det är något du kan göra något åt, acceptera eller förhålla dig till på annat vis. Ofta en kombination av många delar.

Som för Tomas Sjödin, har mitt mående också fört med sig att jag sökt mig till sammanhang där jag funnit otroligt fina medmänniskor, vänner, godhet, omtanke, styrka och kraft. Jag har försökt råda bot på fysiska och psykiska krämpor genom så väl klassisk medicin som alternativa vägar, och mitt liv har berikats enormt av dessa möten, resor, böcker och stunder i stillhet. Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv, vad jag vill lägga min tid på, hur jag kan förhålla mig till tankar och känslor med mera. Förhoppningsvis blir det mer och mer av det goda i livet, så som det redan har blivit under årens lopp, och jag kommer sitta där i min stuga på ålderns höst (varifrån kommer det uttrycket egentligen) och se tillbaka på hela resan som kallas för livet, och vara stolt och tacksam, glad och fridfull, över de modiga vägar jag tagit, och alla vackra minnen det givit, människor som förhoppningsvis fortfarande finns kvar nära i mitt liv, och erfarenheter som berikat mitt liv. Sådant som jag inte behöver vänta på att känna, jag tror att vi alla kan se tillbaka på vägen dit vi är just nu, och finna många tacksamhetsämnen och ting att vara stolta över. Öka dem, och fortsätt fram.

  • Vad är du tacksam för i dag?
  • Vilka svårigheter har gett dig stora rikedomar i livet? (OBS du behöver inte tycka att motgångarna är meningsfulla eller rättvisa eller bra, bara se vilka ljuspunkter som också funnits och kommit ut ur dessa stunder)
  • När du är betydligt äldre än i dag, och ser tillbaka på ditt liv, vad hoppas du att du kommer att se? Om du vill kan du skriva ned det du hoppas kommer att ske, som om det redan hade hänt. “Hej kära yngre jag, jag är tacksam, stolt och glad över att jag …. och när…… skedde gjorde jag …….. som medförde att …. Jag minns med värme ……. Jag har fortfarande glädje utav …… Dessa händelser ……. har gett mig mycket erfarenheter av detta slag ……

Ta hand om er, denna tisdag, tacksamhetstisdag på Yoga World.

/Elina

Annons
Annons

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.