Elina Sundström
Yoga World
Resa i YogaYogafilosofiska funderingar

Vad är en lagom livsstil?

Elisabeth Carlsson – svensk bosatt i England, skriver en bok om det svenska fenomenet “lagom” (kommer ut på CICO Books 10 oktober i England och kommer att gå att beställa från t.ex Amazon och Bookus.) Elisabet hade läst om Hälsohetsboken och frågade mig: Hur det kommer sig att Sverige inte tycks så lagom i livsstil vad gäller hälsa, träning och stressnivå – till och med mer o-lagom än andra länder?

Jag tror inte att någon kan ha några allmängiltliga svar på detta, och jag vet inte heller om det är så att Sverige är särskilt annorlunda än andra jämlika länder. Ämnet är komplext nog för att bli ett ämne att doktorera i. Men vi kan tillsammans öppna för reflektion.

För att göra detta tog jag hjälp av den klokaste människorna jag känner, och som kan diskutera hälsa på samhällsnivå med tydlig och klarsynt analys – min förläggare Boel Stier.

Här nedan ser ni Elisabeths frågeställningar, och tankar av mig och Boel. Kommentera gärna du också!

Elisabeth Carlsson:

Vad som förvånar mig och något som jag undrar om du kan belysa lite är varför vi svenskar är så lagom i så mycket som vi gör i dagliga livet. Vi jobbar lagom, så vi kan ha lagom tid med familjen, vi gillar att göra lagom saker som att promenera i skogen, ha lagom med möbler, inomhus, så där lite avskalat och inte för pråligt. Vi gillar inte att sticka ut. Delvis för att lagom är ju ett koncept att alla ska kunna ta del av kakan vad det nu kan vara. Vi betalar hög skatt så alla ska kunna ha en relativt bra levnadstandard (så de flesta kan vara medelklass), tar du en tårtbit så tänker du på att andra ska ha också, diskuterar du runt ett middagsbord så vill du inte ta för mycket plats utan att alla ska kunna ha en åsikt och inte dominera konversationen etc etc etc…

MEN, då undrar jag, vad är det då som gör att det finns ingent lagom om hur vi motionerar och tränar. Jag finner det lite fascinerande för det är något väldigt svenskt med att visa upp hur man tränar super mycket, springer etc. Det finns absolut inget Lagom med det alls?
Varför är det så?

Sen undrar jag just det här med stressen i Sverige. Varför är det så många som går in i väggen och bränner ut sig. är det för att det är lättare att ta ut sjukpenning i andra länder. eller bränner folk verkligen ut sig? Vilket kan verka förvånande för utomstående när man jämför med andra länder och inser hur bra Svenskarna har det med vabb, 5 veckors semester, 480 dagar föräldraledighet tills barnen är 8 år, flexibilitet när det gäller att jobba etc. Den nivån av förmåner existerar inte här i UK. Svenskar som flyttar hem igen, kan se det att dessa aspekter av arbetslivet är mycket mera generösa än i UK (och andra länder för all del) och undrar ju vad det är då som inte stämmer om man ändå har en viss självstyre över hur man jobbar. (work life balance). Faktum är att de flesta hemåtvändande svenskar märker att de har mycket mera tid för familjen. Vad är det som saknas och kunde bli bättre?

20161020_222036-800x450

Frågorna fick mig att fundera mycket -och kring hur de olika delarna skulle besvaras.

Först och främst grunden – vad menar vi med lagom. Det behövs stakas ut först så vi pratar om samma sak. Jag har definierat lagom som något individuellt, där lagom kryddstark mat är tre chili i thairestaurangens styrke-angivelse medan mamma tycker att det är oätbart och lagom för henne är noll chili. Lagom mycket mat är mycket mindre än för min två meter långa pappa men mycket mer än mina små sysslingar.

Lagom mycket träning och mat kan man beräkna utifrån personlig preferens – vad man själv vill, eller vad som är mest hållbart för ens kropp, eller lagom mycket träning för att ha en god livskvalitet. Eller vad man nu räknar på och värderar. Det går med andra ord inte att ge några klara besked.

Hälsohets är inte en viss mängd utan hur man tänker och mår inuti och ens varför i det man gör. Lagom mycket tid på gymmet, golfbanan, löpspåret, yogamattan eller vad det nu är, är något du får ha ett ärligt samtal med dig själv om.

Vill vi träna lagom? Eller är “lagom tråkigt”? Har lagom förskjutits och blivit att vara proffs i allt – i sitt yrke, på att träna, att vara förälder etc? Eller är lagom vad gäller livsstil, som Boel uttryckte det, ett annat ord för balans? Och balans är något våra kroppar eftersträvar för att må bra.

Att träna mycket med för lite återhämtning är inte bra för din kropp, likväl som att vara för inaktiv och äta för mycket inte är bra för oss, men sköter man aktivitet-vila-mat på gott vis kan ingen annan avgöra hur långt eller mycket som är lagom. Din kropp – eller läkare om du inte lyssnar till kroppen säger ifrån annars och reglerar dig till balans, – lagom för din kropp.

Så till frågan om stress och om utmattning i Sverige.

Angående stressnivå, har jag läst tillräckligt med utredningar och böcker av stressforskare och även intervjuat stressforskare till min bok för att kunna säga detta: Stressjukdomar och utmattning handlar absolut inte om att det är lätt att få sjukskrivning. Självklart kan feldiagnostiseringar göras och människor kan såklart säga att de är hemma för stress, magsjuka, migrän eller något annat utan att vara det. Men utmattning är en allvarlig sjukdom som växer av samhällsorssker som det forskas på. Långvarig ihållande stress påverkar våra kroppar – hormoner, kroppsfunktioner, och framför allt våra hjärnor – som ju reglerar det mesta av våra hormoner och funktioner, och påverkar minne, tankeförmåga, koncentration- på omfattande vis. Lyssnar vi inte på signalerna i tid kan en krash komma senare. Hjärtattack kan vara en mycket allvarlig konsekvens om stressen pågått allt för länge. Det är därför också svårt att mäta hur många som sjukskrivs för stress kontra andra orsaker i olika länder, eftersom andra sjukdomar mycket väl kan vara på grund av stress och sjukdomen hade kunnat behandlas tidigare.

Vi har ett helt annat levandssätt i dag med en teknisk utveckling som gör att många av oss jobbar med våra hjärnor som främsta arbetsverktyg och vi tar in mer intryck och beblandas med mer människor under en dag än folk gjorde på en livstid förr i tiden.

Vi är byggda för att jobba hårt med kroppen men hur våra hjärnor klarar av att ta in så här mycket inputs är ett experiment stressforskare inte kan svara på fullt ut än. Våra hjärnor behöver vila, men många av oss tänker inte på att det är stressfaktorer för våra kroppar med mejl och sms-signaler, sociala mediers alla intryck, att ha för mycket att tänka på och att inte varva ned innan vi går och lägger oss. Om vi har varit med om mycket under dagen processar våra hjärnor detta under natten och vi får inte samma lugna återhämtande sömnkvalitet som om vi hade tagit oss tid att bearbeta under dagen – eller inte överstimuleras från första början. Förr i tiden förslets människors kroppar av fysiskt arbete. I dag av mentalt. (Generalisering, såklart har människor fysiska arbeten i dag också, och de kan också bli utmattade!)

Detta ämne behöver mycket mer plats. Jag kan exempelvis rekommendera boken Ur balans som är en vetenskaplig bok om stress, utmattning och återhämtning. Läs även mer på stressmottagningen.nu.

Men så till frågorna – varför ser det ut som det gör i lagom-landet Sverige? Har vi en “icke-lagom” livsstil där vi försöker få in för mycket på agendan – och skulle må bra av lite mer lagomtänk? Här nedan ser ni mina och Boels analyser om ämnet – skriv gärna dina tankar!

IMG_20170416_143640_447-2016x1512

Boels svar:

I en snabbt föränderlig värld, och där det som i Sverige inte finns någon stark religiös grund och heller inte given släktsammanhållning då många bor på andra orter än sin familj, kan mat, träning och arbete bli något konkret som vi kan påverka.

Sverige är ett ingenjörsland. Vi ser oss som rationella samhällsbyggare, vi är bra på siffror, statistik och beräkningar. Men hur är det med det inre livet?

Vi är väldigt sekulariserade, och det hänger troligen ihop med det ovanstående. Men när det blåser i livet behöver vi grundvalar att förhålla oss till, och frågan är om inte det stora intresset för mat och hälsa ibland har blivit ett andligt substitut. Att påverka hur vi äter och tränar är för många ett sätt att försöka bidra till att göra världen lite bättre. För den personliga hälsan (med “rätt” mat och träning) såväl som för miljön i stort. Det är i alla fall ett konkret sätt att påverka både sig själv och sin omvärld i en riktning som uppfattas som meningsfull.

Frågan är bara om vi någonsin kan bli nöjda. Den digitala världen är på många sätt gränslös, vilket betyder att med höga krav på oss själva blir vi aldrig färdiga. Man kan alltid äta lite nyttigare, träna lite till – eller jobba lite till för den delen.

Vi vill ju ha mening i våra liv, bli sedda och få höra till. Risken är bara att allt till slut handlar om prestation och vad vi med våra ingenjörsblickar kan mäta att vi gör. Och att vi glömmer det fina i vad vi redan är.

11216822_10156055595845346_8715946555130466140_n
(Smygreklam, men detta är enda bilden jag har på mig och Boel tillsammans)

Mitt svar:

Lagom i hälsa och livsstil

– Jag kan ett ord på svenska, sa den kanadensiska mannen i bussen. Lagom!

Lagom. Det ord som vi svenskar gärna stoltserar med att vi har i vårt ordförråd (och vi tror att vi är ensamma om, trots att andra språk också har jämlikt ord), tillsammans med fika och allemansrätten. Många gånger hör vi landsmän i utlandet lära ut ordet kanadensaren lärt sig, och tillägga att ordet är perfekt, “inte för mycket, inte för lite – lagom”. Vi tycks med andra ord kollektivt stolta över något typiskt svenskt, men vad innebär vårt “lagom” egentligen, och följer vi lagom-devisen i vår livsstil- eller är det snarare ett riktmärke som är svårt att uppnå och vi fallet över åt för mycket eller för lite med jämnan?

Först och främst – varifrån kommer ordet? En skröna säger att det härstammar från bondesamhället då alla åt från samma gryta runt och drack ur samma bägare, runt stora matbord. Grytan och drycken skulle räcka till alla, så man tog sin del och passade vidare till nästa, “laget om”. Skulle någon roffa åt sig för mycket så att det blev för lite över för resterande kamrater, kan vi gissa vad det lett till för uppläxande manöver. Enligt Svenska Akademins ordbok har ordet snarare en historia med en betydelse som liknar “enligt lagen”. Lagligen behöver inte vara en juridisk lag, utan oftast snarare denu gemensamma lag, det vill säga norm, som rådde. Betydelsen har sedan skalats av till att gå över till att ha närmare betydelse till “lämplig”, “passande” eller i nutid “varken för mycket eller för lite”, eller “lika mycket som alla andra”, enligt biblansvarar.se Lagom har också blivit någonting som inte har med jämförelse att göra tycker vi oss se, där begreppet är någonting individuellt, lagom för just en själv i olika avseenden, som vi återkommer till senare. Men laget om-mentaliten har levt kvar i vårt land, från en politiskt samhällsnivå till sociala sammanhang. Kanske är Jante kusin med lagom, så till vida att vi gärna inte ska hävda oss i Sverige, man ska gärna “vara lagom” och inte verka förmer eller skryta med vare sig kunskaper, tillgångar eller framgång.

Under 1900-talet hade vi långa perioder av socialdemokratiskt styre som vurmade om “folkhemmet” Sverige, där alla skulle kunna klara sig i livet oberoende bakgrund och förutsättningar. Gratis statlig utbildning, billiga hyresrätter ägda av staten och sjukvård som är till största del statligt subventionerad inrättades. Alla barn skulle få gå på förskola och båda föräldrarna kunna förvärvsarbeta. När vi blir äldre och i behov av hjälp, finns det hemtjänst eller omsorgsboenden, för att alla oberoende ekonomiska tillgåmgar ska kunna må bra även vid ålderdom och sjukdom, och för att barnen inte ska behöva ägna all tid att vårda sina äldre föräldrar. Många arbeten är statliga och organisatoriska, inte sällan med långa hierarkiled, i stället för familjeägda med direktkontakt mellan alla som arbetar. Detta kan ha skapat en pliktkänsla gentemot staten – som förser med viktiga tjänster för oss som individer, och till vilken helhet vi bidrar när vi betalar skatt. Lagom, innebär i det här fallet “laget om” där samhällets resurser ska gälla alla. Men det talas samtidigt om en motsatt individualistisk trend, där den yngre generationen mer tänker på sitt, än på kollektivets. Där Jante har fått ett nytt syskon av motsatt karaktär, där man gärna ska nå framgång och visa upp sina finaste sidor på sociala medier.

De här två trenderna lever kvar sid vid sida. Vi har blivit ett samhälle som på samma gång är kollektivt, med en stark statsapparat, och samtidigt individualistiskt, där alla ska kunna bygga sin egen lycka och framgång. Sverige är det land med ett av världens högsta ensamhushållsboenden. Det finns ett outtalat eller uttalat, prestationsinriktat klara-sig-självklimat i Sverige, många arbeten har blivit allt mer mentalt krävande, med mycket uppgifter i högt tempo, och vi är ett land med en medveten befolkning som snabbt tar till sig av nyheter och råd om hälsa, miljö, sjukdomar och världsläget. Kanske ligger allt detta till grund för de stora sjukskrivningen för stress och psykisk ohälso vi ser i dag, i kombination med att vi ständigt är uppkopplade, och tar till oss av livsstilsråd om “hur vi bör leva”.

Livsstilsråden varnar om hur farligt det är att sitta still och äta för mycket socker och annan mat som kan ge oss livsstilssjukdomar i för stora mängder, och vi hör ständigt om benskörhet, diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdomar. Vi försöker därmed få till rätt mängd motion och en bra kosthållning, vilket kan vara klurigt då nya dieter ständigt blir storsäljande boksuccéer. Sociala medier visar upp “lyckade liv” med fina middagar, välinredda hus och fridfulla utlandssemestrar. Magasinen skriver om hur vi ska uppfostra våra barn på bästa vis och kommunicera med vår partner, och vi har mängder av pensionsfonder, yrkesvägar, ideella engagemang, bidra till-en-bättre-värld-konton att skänka pengar till och återvinningsalternativ att välja på och ta ett medvetet val kring.

Efter ett stillasittande arbete på åtta timmar om dagen har vi några kvällstimmar på oss att hinna med alla de måsten som vi tror att vi behöver hinna med, där kompensera för vårt stillasittande liv genom fysisk aktivitet är en, att umgås med nära relationer en annan, tillsammans med att laga nyttig mat och rå om vårt hus. Alla delar sammanvägt blir långt ifrån lagom för en människas hälsa, särskilt då många jobb är mentalt krävande och stressfyllda och alla “måsten” blir ytterligare stressmoment som gör att vi får för lite vila, framför allt i våra hjärnor. Det sympatiska nervsystemet är igång för fullt, vilket även påverkar våra kroppar. Vår strävan efter hälsa, genom att göra för mycket i varje område av våra liv, och stressa upp oss i tankarna, kan alltså leda till att vi mår allt sämre, och kommer allt längre ifrån den balans vi vill uppnå.

Troligtvis är detta någonting som hela västvärlden ser exempel på, då ökad medvetenhet och både ökade alternativ men också osäkerhet om framtiden i en globaliserad värld får oss att tänka kring världens alla val och var vi ska finna vår trygghet. I en snabbt föränderlig värld, och där det som i Sverige inte finns någon stark religiös grund och heller inte given släktsammanhållning då många bor på andra orter än ain familj, kan mat, träning och arbete bli något konkret som vi kan påverka. Det här blir lätt våra egna krokben för oss själva. Vi vill inte vara till belastning för någon. Många definierar sig med vad de gör på sina arbeten, och kanske lider vi av en kollektiv prestationsbaserad självkänsla, där vi är vad vi gör, och inte bara vilka vi är. Vila ses nästan som en synd bland aomliga, som alltid behöver göra något “nyttigt” för att inte förspilöa tid, fastän balans uppstår genom att vi är aktiva ibland, och vilar ibland, så väl fysiskt som mentalt. Vi försöker finna “lagom” i inredning, mat, träning, yrke, fritid, relationer, egentid och personlig utveckling och någonstans i den här medvetenheten och strävan, går det överstyr för en del av oss. Begreppet lagom har förskjutits till att bli för mycket eller för lite, och vi mår dåligt. Det här är någonting som vi själva kan hantera på många vis, genom att själva ta ansvar för våra liv och vår hälsa i stället för att följa en norm av hur vi tror att vi behöver leva. Men det är också upp till arbetsplatser att se till att ge rätt förutsättningar, så att det är möjligt att leva lagom, balanserat, och långsiktigt hållbart.

Livet kommer alltid att innebära för mycket eller för lite av något. Kanske hade vi lättare att rätta oss efter det faktumet förr i tiden. I dag översköljs vi dock av självhjälpsinformation om hur vi ska skapa våra egna liv och bli lyckliga, och om vi inte når dit, känner vi oss misslyckade och ser bristerna som att vi har gjort något fel. Men felet är kanske snarare att kraven är för högt satta, där lagom har bytts ut mot att göra sitt allra bästa i alla område. Men vi kan inte leverera på topp på jobbet (vilket har blivit ett nytt “lagom” till den grad att hälsomagasinen har börjat skriva om hur vi ska lära oss “good enough”), vara de perfekta föräldrarna, vännerna, partnerna och ha vågskålen exakt jämnlikt mellan relationer och egentid. Om vi ser lagom som likställt med balans, är livet snarare en pendlande vågskål, där somliga ting tar olika mycket tid vid olika tillfällen i livet. Vi kan inte ha det “perfekt” i varje område samtidigt om vi inte omvärderar vad vi anser är lagom eller perfekt.

Kanske behöver vi arbeta mindre för att ha mer tid åt det andra vi vill göra, röra oss mer i vardagen så att vi inte behöver gå på alla de träningspass vi tror att vi måste gå på för att inte få hjärt-kärlsjukdomar, och göra mer realistiska matplaner för att få in i våra dagliga rutiner. För trots att lagom enligt skrönan var något som handlade om en stor grupp människor, så är lagom något individuellt i de flesta fall. Lagom stark mat kan vara långt mycket starkare än din väns, lagom varmt kan vara att ligga ute i stekhet sol för en medan det är inne i luftkonditionerat rum för en annan, och lagom mycket arbetstid kan vara 60 timmar i veckan för någon, och 20 för en annan.


Vad som är gemensamt för oss alla människor är att vi behöver just lagom mycket mat, aktivitet och vila för just oss själva för att ha en god hälsa, och att ha sysselsättningar och relationer som känns meningsfulla, där vi känner delaktighet och tillhörighet, för att må bra i vårt liv. Vad just du behöver för lagom nivå av olika beståndsdelar i ditt liv, kan bara du avgöra och ta makt över. Det som inte går att förändra, kan vi lära oss att acceptera och få ett mer avslappnat förhållningssätt till, för det är inte bara själva sysslorna i sig som kan stressa, utan ibland är våra tankar, vår inre stressmotor, den som påverkar oss mest.

För att börja gå mot ditt lagom kan du skriva ned vilka aktiviteter du har, och vilka tankar du har om vad du måste göra i ditt liv. Sedna kan du skriva vad du vill öka och minska för att nå din balans, ditt lagom, i ditt liv. Och skriva en realistisk färdplan för hur du steg för steg kan nå dit. Alla jobbiga måsten kan inte tas bort itifrån den helhet du vill leva i, och situationer utifrån kan styra, så som sjukdom, eller familjeanlägenheter, men när du börjar djupskåda punkterna kan du bli förvånad över hur mycket du faktiskt kan påverka och förändra av det som du har trott att du måste. Lagom ändras under årens lopp, och därför är det av vikt att känna in vad du behöver då och då, för att minska risken för att drabbas av ohälsa, och för att öka chansen att må bra och orka allt det du vill så mycket längre. Lagom, för att du ska må bra i ett helt liv.

1245

Vad innebär ordet lagom i hälsa och livsstil för dig?

Vad tror du – är det svårt att “leva lagom” i hälsa/livsstil? Varför?

Annons
Annons
Tags : lagom

2 kommentarer

  1. Stressen har även nått våra barn i skolan. Allt barnen gör mäts i betygssystemet. Det kan alltid bli bättre , kämpa hårdare. Annars är det kört, man blir så ledsen å förtvivlad när man ser hur många barn mår dåligt i skolan. Många självmord bland unga människor. Känns som vi alla inte blir sedda som unika individer som vi alla är. Fixar du inte bästaste från början är allt förgäves. Inte undra på att vi inte orkar❤️

    1. Å, detta är verkligen något jag mår dåligt av att tänka på – och är mycket angelägen och engagerad i att försöka se hur situationen kan förbättras för våra barn och unga. Hur tror du att stressen kan minska och hälsan öka, och klimatet bli vänligare? Jag har erbjudit mig att hålla stresshantering och yoga i skolor, men jag tror att det behövs så otroligt mycket mer – att det är hela systemet som är så hetsande och att så många av oss både barn och vuxna bedömer oss själva mycket utifrån vad vi gör och presterar. Hur tror du vi kan hjälpa varandra att må bättre? Tack för din viktiga kommentar! Kram

Lämna en kommentar

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.