Elina Sundström
Yoga World

Bali-Lombok-Gili

Bali-Lombok-GiliResa i YogaYogaresor och event

Möte med er läsare och Bali i bilder

Hej kära läsare, jag vet att ni finns och har glädjen att få feedback på olika håll (så att jag inte bara skriver för min egen skrivlusts skull utan att texterna förhoppningsvis ger något till er också), men jag skulle gärna vilja veta mer om vilka ni är. Det vore toppenkul att få lära känna er och er syn på yoga och livet. Vill ni får ni därför gärna svara på en, flera eller alla frågor nedan i kommentarsfältet – anonymt eller med era namn. Om jag har möjlighet att prata lite närmare med en av er utifrån frågorna i ett “Möte med yogi”-inlägg på bloggen, så skriv er mejladress i kommentaren eller till mig på elinasundstrom@hotmail se – så väljs en person ut om cirka fem-sex dagar. Om dig 1) Vem är du? (fri tolkning!) 2) Vad betyder yoga för dig i ditt liv? 3) Någon person, bok, annan källa till insikt och inspiration som betyder mycket för dig – varför? 4) Vad önskar du läsa mer om i Yoga World och denna blogg?

Jag kommer nu att fokusera på min skoluppgift i några dagar här nu innan Bali Spirit Festival drar igång. Jag läser nämligen en B-kurs i kreativt skrivande halvtid på distans för att få möjligheten att få coachning och feedback på mitt bokmanus som jag har haft i tankarna sedan min förra Nepalresa. Jag kan avslöja att romanen utspelar sig i Nepal och Sverige, men också att jag inte riktigt tagit mig all den tid jag behövt att skriva – eftersom jag tillåtit Bali, bloggen och allt här ta större plats. Romanen har därför mest skrivits i min hjärna, och präntats ned lite här och var, samt skrevs en hel del på innan jag åkte. För att fokusera mer på den uppgiften lämnar jag er i några dagar. Så länge får ni hemskt gärna svara på frågorna. Och kika på bilderna från Uluwatu och en strand någon kilometer därifrån, när Rebecka och Niclas fortfarande var här. Kram på er! IMG_20160311_072323-800x800 2016-03-11 12.15.59-600x900 2016-03-11 12.16.30-600x1067 2016-03-11 12.20.26-600x897 2016-03-11 12.18.43-600x1067 20160310_134418-600x1067 20160310_123754-800x450 2016-03-11 12.22.39-800x317 2016-03-11 12.24.25-800x730 20160310_121720-800x450 20160310_112951-600x1067 20160310_111720-600x1067 2016-03-11 12.34.20-800x450 2016-03-11 12.32.41-600x633 2016-03-11 12.28.38-800x450 Y2016-03-11 12.26.02-600x886

Annons
Annons
Bali-Lombok-GiliResa i YogaYogafilosofiska funderingar

Dörren som är din att öppna

All of these doors.
They are colorful. Ornamented. Painted. Broken. Original. Beautiful. Worn. Patterned. Roughly strong or scattered in pieces.
Some of the doors are open, showing tempels and gardens or green wild life. Some of them are closed, hiding something with integrity and with a knock you may come in, or not.
All of these doors, they are just like us. Your door are leading to your temple, your garden, your wild green life. Keep it open to the right ones and closed to these not worthy to let in.
Treat it well. It is yours.

Från instagram @sundstromskan. Tänkte översätta till bloggen men kände att den gör sig bättre på engelska i detta fall. Även om jag älskar svenska språket.

IMG_20160324_134010-800x800

2016-03-24 18.27.38-600x837.

Och några favoriter som jag lagt upp i bloggen tidigare. Första fotad av Rebecka.
1383049_10153583482137620_8590694175253198094_n-600x804
2016-03-06 23.27.44-1600x1001

IMG_20160306_221309-1280x1280

2016-03-06 23.38.37-1024x2083

2016-03-06 23.37.43-1280x1091

Populärt från Yogaworld.se

Bali-Lombok-GiliResa i YogaYogaresor och event

Giliöarna i bilder

God morgon! Jag vaknade dock i en sorts dvala mellan “det är lugnt det är bara böneutrop” och “nej, det har aldrig varit så här tidigt och så här högt, tänk om de ropar att det är någon fara och att jag borde springa någonstans”. Klockan var 05. Men det var ingen fara.

Jag har vaknat tidigt varenda dag under Lombok-Gili-resan på cirka 10 dagar men då på grund av galande tuppar och jag har inte kunnat somna om. Det har varit okej men de senaste dagarna har jag varit rejält förkyld och jag tror att jag har feber. Så när jag är tillbaka i Ubud hoppas jag kunna sova ut några dagar och vila ikapp. Någon yoga har det inte heller blivit, bara sjukvarianter med savasana och ben upp på väggen (min latvariant på inversions som är himla skön).

20160320_105009-600x1067

De nästan två veckorna med Rebecka och Niclas börjar ta slut och de senaste dagarna har vi bott på Gili Meno, en av de tre Giliöarna utanför Bali. Vi är förkylda alla tre, men har haft härliga dagar i magiskt vacker miljö. Vi har snorklat och badat, besökt Gili Trawangan som är mycket mer turistigt än Meno och följt med på fisketur med två killar från Sasak Café, det härligaste matställe jag någonsin besökt – och där vi också ätit flera måltider.

2016-03-17 20.18.33-800x450 2016-03-17 20.16.43-800x450 2016-03-17 20.25.45-800x450 2016-03-17 20.17.33-800x276 2016-03-17 20.19.04-800x450 2016-03-17 20.19.39-800x450

Solnedgångarna ifrån restaurangen på stranden är galen, “den ballar ur” som Rebecka sa. Man kan slappa i sackosäckar eller sitta vid vanliga bord. God mat, bra musik och varje middag efter solnedgång drog grabbarna igång livemusik i karaokestil med gitarr och mycket glädje. Barn dansade runt och gäster sjöng med. Jag kommer att sakna den restaurangens familjekänsla och kvällarna där.

Fler Gili Meno-bilder. Dörren är fotad av Rebecka vid ett yogaställe som vi besökte men vi har inte hunnit gå på något pass och sedan satte förkylningen stopp. Väldigt fin oas som byggts i en lugn plats på den lilla ön, som vi gick till genom små gångar, skogsstigar och över en äng med kor.

1383049_10153583482137620_8590694175253198094_n-600x804 IMG_20160318_143647-800x800

2016-03-17 18.08.56-800x450

Båt alltså, himla härligt påfund. Det ingår i min landsbygdsidyll framöver. Räcker med en liten. Alltså typ luftmadrass är okej också bara jag får guppa fram på vattnet.

I Sala är det dock inte mycket till vågor på sjön, men man kan inte få allt här i världen och Salas badplatser alltså, magnifikt! Sala och Vemdalen-Klövsjö är trots denna paradisplats jag befinner mig på i mitt tycke världens vackraste platser, och jag är lycklig att ha dem som uppväxt- och bostadsort samt vintersemesterställen med mormor och morfar som barn. De är mina främsta hem, sedan har jag lätt att känna mig hemma lite varstans.

Dala-Floda, Stockholm, Göteborg, Luleå, Österlen, Uddevalla, Karins hem utanför Dingle och Valön inte långt därifrån. Där har ni några andra heta kandidater till vackraste smultronställena där hemma – och då har jag sett långt ifrån varje pärla. Vilket är ditt smultronställe hemmavid? Och i världen?

Nedan: Fisketuren där jag lång och slappade med min förkylning och tog några dopp.

2016-03-20 04.01.39-800x4682016-03-20 03.54.28-800x4502016-03-20 03.55.55-800x7432016-03-20 03.56.38-800x4502016-03-20 03.59.30-800x4502016-03-20 03.54.54-800x450

Vi snorklade en dag också. Vackert, även om jag känner mig tveksam till om det är bra för sköldpaddorna med alla turister. Niclas tog bilden och han höll sig på schyst avstånd och stressade inte sköldpaddorna.

Jag har snorklat några få gånger i mitt liv och älskar att titta in i havsvärlden. Och blir påmind om hur viktiga våra hav är att bevara, inte överfiska eller förstöra korallrev och vattenmiljö. Har du inte läst Isabella Lövins bok “Tyst hav” – rekommenderas!

20160317_104104-800x450

20160317_104742-1-800x493

10365934_10153583482337620_2204978891367914470_n-800x450

Här bodde vi på Gili Meno. Tupp ingår inte i min landet-idyll, framgick kanskr redan då de galer högt och tidigt och man vaknar. Det ingår liksom i tupperiet så en katt som vaknar tidigast 06.30 får bli bra.

Tuppen på bilden ställde sig och gal rakt in mot Rebecka och Niclas. Han vände sig sedan och lade sig som för att vakta revir. Jag såg det från frukosten och tyckte tuppen verkade vilja retas. Hönsen och kycklingarna sprang runt och kivades med varandra också. Fast det var rätt underhållande.

20160319_073558-1-600x799

2016-03-19 08.06.21-800x450 20160318_063107-600x1067 20160318_174508-800x450

Så till sist besöken på Gili Trawangan. Jag tillbringar sista natten här eftersom det inte gick att få tag i nässpray på Meno och jag höll på bli tokig på att inte kunna andas ordentligt samt för att de har ett yogaställe jag tänkte gå på ett par klasser på innan Rebecka och Niclas kommer nu snart för sista dagen ihop, med resa tillbaka till Bali och för dem sedan vidare hem till Sverige.

Vi åt grymt god fika på yogastället i fredags. Chiapudding med fryst fruktmosblandning (tja med fränare namn) och banankaffesmothie för min del.

20160318_110823-800x450 20160318_110826-800x450 20160318_110725-800x450 20160318_111527-800x450 20160318_110735-800x450 20160318_114100-1-1-800x448 2016-03-18 11.32.40-600x748 20160318_114511-800x450 20160318_160349-800x450 20160318_100621-1-800x471 20160318_100929-800x450

Bali-Lombok-GiliResa i YogaYogaresor och event

Se in i framtiden?

Har ni sett/läst Eat, pray, love/Lyckan, kärleken och meningen med livet?
Mannen som tyder Liz framtid, Ketut Liyer, har nått den ärofyllda åldern av 103 och bestämde sig därför för några månader sedan för att det var dags att gå i pension. Han har nu lämnat över kunderna till sin son. Mottagningen ligger i Ubud dit jag kommer tillbaka i morgon…
Jag vet detta eftersom jag ofta går vilse. Och när jag går vilse händer det att jag måste fråga folk om vägen. Nu var det så att en av dessa vägvisare undrade om jag hade sett den filmen och han sa att han besökt Ketut flera gånger. Han kallades något i stil med “pappa” på balinesiska. Så jag googlade lite på skoj… Eller allvar. Och hittade till hans mottagning.

Nu vet jag varken om jag tror att man kan se in i framtiden eller om jag ens vill det. Jag tror nog inte på det och jag vet att många skulle kalla det rena bluffen eller till och med häxkonst medan andra är övertygade om dess giltlighet. Vem vet. Det finns bra mycket vi inte kan förklara.

Men. Intressant dock om ödet, något som ändå kommer upp i många sammanhang. Religiöst som Guds vilja eller “universum” och av vardagligt agnostiskt folk som “meningen” – eller är allt bara slump. Eller att man dras till situationer på grund av omedvetna och medvetna val och dras till folk man är lika. Eller – är det ödet.

Skapar vi vårat öde själv eller är det liksom en match making – att det finns meningar men att man själv väljer att följa dem eller eller inte (typ ödet kastar en boll men man måste fånga den för att det ska bli av. Vägvisare pekar åt ett håll, våra ben väljer om vi vill gå dit eller ej).

Liksom varför man stöter på olika människor och situationer som känns rätt eller där för att lära en något. Eller så är det bara så mycket som händer att det inte är konstigt att det ibland blir sammanträffanden eller lyckträffar.

Slump eller ödet. Kanske både och. Eller kanske bara konsekvenser av handlingar, orsak och verkan och samspel med andra. Egna val, andras val, olyckor och lyckor, tur och otur. Jag vill tro på någon mening till viss del i livet, för det känns lite mer spännande och meningsfullt då, att försöka välja lämplig väg.

Bara för att känna sig som Liz eller Julia Roberts för en stund vore det rätt intressant att träffa Ketuts son. Om jag vågar.
Vad skulle du ha gjort? Vad tror du på?

20 mars, 2016 | 4 KOMMENTARER!
Bali-Lombok-GiliResa i YogaYogafilosofiska funderingar

Låt det falla – lärdomar av att hoppa längs med ett vattenfall

Tack för er feedback här och privat, som får mig att stärkas i att det finns kraft i delandet av livets olika skiftningar.

Jag tänker att en poäng med livet kan vara att leva det – med kropp, själ och ande, alltihop – och inte glömma bort att vi faktiskt är människor också, inte bara tänka att vi är anden inuti. Att låta sig få vara mänsklig är att få ha alla känslor i sig, att det får vara vågor omkring oss och i oss. Vi kan se det och försöka leva med det.

Vi har fysiska kroppar och våra sinnen för att uppleva livet med hela färgpaletten, så se det inte som något skamligt att känna. Yogan kan vara en hjälp att navigera, lära sig signalerna och hur vi kan leva i den här världen inifrån och ut. Inte att sluta uppleva.

Det kan kännas som en förbannelse ibland – men också en gåva, att få känna.

20160318_113941-1-800x492

Jag kan varmt rekommendera Sofias och Vevves inlägg om kampen som den inre resan ibland medför.

Lite av Vevves klockrena formuleringar:

Mitt ashtangaträda är fullt med apor som tjattrar och jag försöker vara überyogisk och ”ta ett kliv tillbaka för att vara oeservatören”. Medans allt jag vill är att hala fram hagelbössan och skjuta ner dem. Ahimsa, i sin sanna form.

Citat, snygga bilder, smarta ord – älskar dem, jag behöver dem, jag behöver se saker från den ljusa sidan. Men jag behöver också få krascha, ha mina nattsvarta stunder, begrunda, älta – och ta mig ur det.

Lite av Sofias tänkvärdheter:

Ju mer man arbetar med sig själv, desto jobbigare blir det. Åtminstone tidvis när saker kommer upp till ytan för att få bli bearbetade.Och ju mer man jobbar med sig själv, desto mer kommer fram. Saker som du inte ens anade att du fortfarande gick och bar på. En del saker släpper du ganska fort, medan andra kräver mer av dig innan de hamnar på tippen.

Sara, chefredaktör för Yoga World, skrev i en kommentar till senaste inlägget att:

Jag tror på att vara sann. Mot sig själv och andra. Visa alla sidor. Inte ens de som säger sig visa alla sidor gör det hela tiden, är min erfarenhet. Vilket sätter en ännu större press på oss andra – ”Oj nu delade hen ett lagom ledset inlägg och var ‘sann’, men mitt mörker är ju så mycket svartare än så? Vågar jag ens visa det?” Rätt svar har du redan – tack för att du delar med dig! Kram

20160318_113402-600x1067-1-120160318_114025-600x1067-1

Jag tänkte redan vid förra inlägget, och blev än mer stärkt efter Saras kommentar, att jag väljer att dela somliga känslor, men inte alltid orsaken. Jag tror nämligen att vi är många som går igenom samma känslor – men av olika anledningar och i olika hög grad och intensitet. Jag behöver inte förklara varför jag känner som jag gör. Det finns så många som har det så mycket värre, och bättre. Vi har alla rätt till våra känslor.

Till synes små saker kan också verka fåniga i andras ögon. Men det kan ha dragit igång en kaskad av känslor inuti och vara en liten triggerpunkt för stora mönster.

Som Sara skrev kan man lätt jämföra sig med andra. Om någon tycker att den visar ett helvete vågar jag då visa mitt som är mycket skamligare i mina ögon? Eller omvänt – om hon varit med om det där, kan jag då må dåligt över mitt, borde jag inte bara vara lite glad och tacksam? Som jag har brottats med sistnämnda. Skämts över mina känslor och över att inte ta mig upp.

Jag tänker nu att ja, jag får tycka att det är jobbigt att vara förkyld fastän mamma inte kan gå – men också vara medveten om att detta inte är hela världen och sätta situationer i perspektiv. Jag får ha gått igenom saker som har satt sina spår fastän andra gått igenom mycket värre. Att få känna alla känslor, veta att man har ansvar över sitt liv men också vara snäll mot sig när det är för jobbigt att ta sig upp ur djupet själv.

2016-03-17 20.28.25-800x4502016-03-17 20.26.21-600x1067

Jag kommer till vattenfallen snart. Det som kommer är en del av fallandet som sker i sårbarheten och delandet, eller om du vill – hängivenheten och modet.

Jag köpte nämligen en bok i temat sårbarhet för en tid sedan då jag hört om den från flera håll (Mod att vara sårbar – av sociologen Brené Brown). Kanske var det en mening i att jag skulle packa ned den på denna resa.

 

20160319_150018-1-600x783

Jag tycker att jag redan är “för sårbar” men bara efter de första två sidorna har jag fått aha-upplevelser som stärker mig:

Att vara sårbar är inte att lyckas eller misslyckas – det är att förstå att båda delarna är viktiga; det är att ge sig hän. Det är att gå in för något helhjärtat. Sårbarheten är inte svaghet, och vi kan inte välja bort ovissheten, riskerna eller den känslomässiga nakenheten som vi ställs inför varje dag. Det enda vi kan välja är om vi ska ge oss hän eller inte. Ju mer vi är beredda att göra sårbarheten till vår egen och ge oss hän i den, desto mer vågar vi och desto tydligare blir det varför vi är här. Ju mer vi skyddar oss från att bli sårbara, desto mer rädda och isolerade blir vi.

I stället för att sitta vid sidan av och komma med kritik, goda råd eller vänta på att vara “perfekt” eller osårbar, säger Brown:

…vi måste våga visa oss och låta andra se oss. Det är detta som är sårbarhet. Det är detta som är att visa stort mod.

2016-03-17 18.10.04-800x450

Jag läste förr att någon fick stöd, kraft och tröst i att läsa andras berättelser – och då just denna ärliga sårbarhet där man kan känna igen sig.

En av mina stora inspiratörer/kloka tänkare; pastorn, författaren och krönikören Tomas Sjödin, har sagt något i stil med att han vill dela livet så som det är, öppet och ärligt men alltid med en öppning av hopp. Inte sminka verkligheten, men ge läsaren styrka att ta sig igenom vad de står i genom delandet av sina livsberättelser.

Så tänker jag i mina texter och böcker. Jag vill visa på möjligheter genom att tydliggöra svårigheter och hur människor hanterat dem, och brottas med dem; öppet, ärligt – och alltid med en öppning av hopp. Det kan vara en svår balansgång – att ta upp grumlet och mörkret utan att dystra ned allt för mycket, och lyfta upp öppningarna och ljuspunkterna utan att förminska smärtor. Livet är jobbigt ibland, det är inte alltid råd vi behöver utan nåd.

2016-03-11 12.17.36-800x450

Jag har visat mig sårbar i många situationer och undrat om det är klokt och modigt eller för utlämnande och vågat. Men jag har valt vilka jag vill säga vad till och varför – inte sällan efter mycket överväganden och kraftsamling. Det är svinläskigt ibland, men det är också vad som gjort att jag kommit nära mina närmaste vänner och faktiskt också kunnat vila i mig själv i situationer i stället för att tro att jag måste hålla uppe en trygg fasad. Jag kan då lita mer på att de runt mig tar mig för den jag är och inte förväntar sig annat. Det kan ta lite tid, vilket är bra för jag tror att det kan ge motsatt effekt om man visar mer än man vill till fel personer.

Så till vattenfallen. Att välja att falla är att veta om ovissheten om en kommer att lyckas eller misslyckas men hänge sig det en tror på.

2016-03-19 22.55.00-600x754

Vi gick rakt ut i den grönskande stora skogen. Jag trivs i den miljön, omsluten av stabila stammar och skyddande kronor. Varje skog är en tillflyktsort som ser olika ut, men kraften i naturen är densamma. Det bara är, ser det ut som, men så mycket som händer inuti varje blad och under varje rot. Här pågår liv oavsett vad som händer i mig.

Vi kom fram till de första vattenfallen. Jag gick ut i vattensamlingen som dämts upp nedanför deras fötter och såg upp mot urspunget många meter upp. Tät grönska, och så mitt i allt en öppning där allt forsade ned. Bruset omkring var meditativt. Som Niclas sa “tänk att det kan låta så högt att man borde kalla det oväsen men det är så lugnande och fridfullt”.

20160316_103225-600x106720160316_103208-600x1067

Jag tänkte på det när jag stod där, mitt i min svacka och tittade uppåt. Hur ting tycks bara ske. Vattenpärlorna tvekade inte. De kastade sig rakt ut över stupet och brakade ned i vattenytan många meter ned, intill mina fötter.

“Låt det falla” tänkte jag och såg hur solen bröt igenom öppningen. Den sken igenom det lilla träd som skymtades. Allt blev väldigt ljust. Jag såg bort ett tag.

Att släppa taget är en sak. Men jag skulle knappast hoppa fallskärm utan fallskärm. Det gäller att välja vad man ska kasta sig ut i, hur och när. Ibland är det ens eget inre som är fallskärmshoppningen och att stanna i flygplanet mer lockande. Jag får falla en annan gång.

Vi gick vidare. Jag försökte må bra men filtret var där. Filtret är ett ord jag fått av min goda vän Katta, hon har sagt många gånger när jag tänkt att jag är hopplös och att inuti mig finns bara en avgrund; att nu är det filtret som talar, filtret är inte du. Du finns där bakom.

Katta har funnits oräknerliga gånger och trott på mig när jag själv inte kunnat se annat än grummel. Hon är en fallskärm.

20160316_110553-600x1067

Nästa vattenfall var så vackra. Jag såg det. Tog bara inte helt in för filtret fläckade upplevelsen.

Sedan satte jag mig på en sten och tittade upp på det forsande fallet. Slöt ögonen och hörde ljuden. Så föll det. Brak. Igenom.

Jag reste mig, tog av mig till bikini när de andra gått till vattenfallen intill och gick mot bruset. Jag sträckte fram händerna, kände på kraften. Tog några steg till. Klev in och lät vattet falla över mig. Jag tänkte på hur Rebecka borstat på mina armar med sina händer och skämtsamt sagt att jag skulle tänka att en viss händelse borstades bort från mig, inte så allvarlig sådan, men ändå. Nu duschades något bort i vattenfallet.

Jag har i olika meditationer fått höra att vi kan tänka oss att allt negativt förs ut med utandetaget och det vi vill få in i våra liv kommer in i andetaget – eller använda olika visualiseringar för att föreställa sig att släppa taget om somligt och fylla på med annat. Jag har ett par jag använder mig av. Som en symbol, ett sätt att mentalt träna sitt fokus.

Vi vände tillbaka. Till det sista fallet intill det första. Sju meter ned bara. Rena bebisen jämfört med de andra. Men det skulle visa sig bli det största i upplevelse, för vi fick, om vi ville, hoppa rakt ned bredvid det, till det naturliga vattenland som väntade där nere.

Vi tvekade länge. Stod på andra sidan och tittade. Rädda att hoppa på en sten, eller hamna snett. Mag-eller ryggplask. Många har hoppat förr. Ingen dött eller skadat sig so far. Jag bestämde mig och gick över.

“Låt det falla” tänkte jag men tvekade och tvekade och tvekade. Tog sats och backade. Samlade kraft och ångrade mig. Ett två tre åh nej. Sen ett två tre och hopp! Ilningarna i magen. Ned under vattenytan. Något simtag upp. Glädjevrålet upp mot barnaskaran till publik som samlats där uppe. Vackerheten i miljön där nere. Oförklarligt. Jag föll. Och kom upp. Med mer liv. Det finns mod i fallen.

20160316_104655-600x1067

19 mars, 2016 | 7 KOMMENTARER!
1 2 3 5

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.