Elina Sundström
Yoga World

Bali-Lombok-Gili

Bali-Lombok-GiliResa i YogaYogaresor och event

Yoga i vardagen

Elina för en vecka sedan: Mamma säg något viktigt som man bör ha med sig som jag kanske har glömt att packa.

Mamma: Tandborste?

Titta mamma, jag kommer till och med ihåg att använda den ?

Nä skämt åsido. Men aldrig har jag väl borstat tänderna så länge som när jag yogade i kväll. Så yoga är ett bra sätt för vita tänder, då det är den hemliga koden för att göra tråkborstning kul. (Duvan/löparstretch och läsa tidningen samtidigt är ett annat sätt att vara ej mindful i sin kropp utövande yoga, men roligare sätt att läsa tidning, litet vardagstips).

Nå väl.

Mina vänner har kommit i dag och Niclas blev lite fundersam över hur högt två vänninor kan skrika i glädjekramar när de träffas. Jag har massa tankar som jag sammanfattade på en servett på lunchhaket innan vännerna kom. Det får ni del av en annan gång. God natt!

Annons
Annons
Bali-Lombok-GiliProva på-pass och Meningsfulla mötenResa i Yoga

Rap-musikmiddag med galaxsamtal

En av de mest inspirerande genuina första samtal jag haft var med en både spirituellt öppensinnad och jordnära chill människa på middagsrestaurangen i dag.

Med tatueringar överallt, kepa lite på halvsniskan, cigarett i mungipan och gitarrspelande som inte gjort honom till musiker än, “men om ett år spelar jag på scenen där borta”, var 31-åringen-om-en-månad inte fördomsbilden av en yogi.

Jag var ärligt talat lite skeptisk till att gå in på restaurangen som han och några till hängde utanför först, killgäng har alltid skrämt mig (nu är man väl snarare man vid 30 men ändå). Musiken blev lite hårdare rap medan jag checkade menyn, tänkte att hmm jag kanske inte borde sätta mig bland dessa grabbar som ensam tjej, men de lockade med Ubuds godaste krubb på ett avslappnat schyst sätt, så jag slog mig ned med min bok inne i restaurangen. Lite obekväm. Såg det som en utmaning i att vara avslappnad i en obekväm miljö.

Han med gitarren frågade om musiken var bra eller om han skulle ändra och jag sa att det var bra. Omtänksamt. Jag fick min mat, den var brutalt himla god, lätt Ubuds hittills godaste.

Han ropade över staketet och frågade vad jag gjort under dagen. Yogat och sett vackra platser svarade jag.
“You know I like yoga. It’s good, especially if you have messed things up it’s good. Here it comes a lot of people from all around the world, some are dickheads, some are thai chi sitting like this (visade meditation position) pretending to be.. I don’t judje people. Where did you go for yoga?” (Svarar) “Have you been to that yoga place over there? It’s much better than all the commersial shit. It’s local people”. Han lämnade mig att äta min mat. Jag funderade på det han sagt om yoga när man skitat till livet.

Sen fortsatte vi snacka efter maten, han fick slå sig ned och dra ned volymen på musiken som fått en i mitt tycke bättre mix. Han undrade vilken form av yoga jag gör, och jag svarade olika, hatha som grund kan bli lite allt möjligt. Själv gillar han meditation bäst (but I don’t call it meditation just sitting listening) och sa att han brukar sitta och ta in alla ljud utan att fokusera på något, bara vara medveten och observera. “I have done it for five years” sa han. Jag erkände att jag hatade meditation förut, men ville se vad som kunde hända om jag fortsätte, om jag kunde “go through it” och börja gilla det. Det gör jag nu, inte alltid, men generellt. Han nickade igenkännande. Sa något om att man kan göra massa rörelser men yoga är för honom att se sin plats i världen.

Det kan verka underligt att ha djupa samtal med random folk. “I have not been outside of the island but I like to read and learn about things. I saw that you was reading, that is good. I don’t use to come and talk to everyone like this” sa han. “This is life, to go around observing the world and then talk with interesting people with stories” sa jag. “I love to observe, when I am 50 I will just observe everything”. Min tur att nicka igenkännande.

Vi kom att prata om Nepal och hur han vill dit för att människors sätt att se på livet där verkar så bra. Han reflekterade över hur ofantligt många vi är på jordklotet och att var och en av oss borde vilja fundera över våran plats på jorden, varför vi är här och vad vi vill med livet. Samtidigt som han tycks ta livet lite med en manjana-manjana-klackspark. Både djup och lätthet.”How did you become so wise?” Generat tittade han ned och sa “You know I am 30, 31 in (jag minns inte hur många dagar exakt) and I could have been….” (nämnde om icke-lagligt liv och dumheter – exakt vad vet jag ej). Men han ville leva ett annat liv och ändrade livsstil.

“Vi har det här livet och när vi dör blir vi befriade från våra smärtor men vi lämnar alltid minnen och spår efter oss”, sa han med ett leende. Så insiktsfullt levererade han smärtsamma, lättsamma ord. Hur kan de mixas så, som att han frigjort känslan från faktan. This it it. Något av yogans grundfundament, som att han lever acceptans och glädje. Låter sig styra det han kan och inser tillåtande att allt förändras och en dag kommer att ta slut, för oss alla.

Jag förstod då inte riktigt varför jag oroar mig så mycket för texter, om jag duger, vad andra ska tycka.”Why do you worry? Do what make you happy, I know it sounds egocentric but that is the way”. Jag förklarade att jag känner ett ansvar för dem jag intervjuat och läsarna och är mån om att det blir bra. “Watch you text. Is it not good? Change it. Have you done your best and people don’t like it? Learn from it. Do you work together with others, talk to them and make the text as good as it can be for everyone. If two of three like it, it’s enough”. Det låter så lätt. Kanske kan det vara lätt.

Vi fortsatte vårt samtal (eller jag lyssnade mest på hans avslappnade sätt att framföra sina livstankar med somliga inslag av svordomar) om “inner happiness, the connection between people, nature and animals and doing yoga to find one’s purpose” och om att se på jorden som en liten liten pluttilutt bland universums galaxlar.

Ja ni vet, helt vardagliga samtal i möten med främlingar på jordresor. Det, är ren coolhet.

2016-03-03 22.14.51-600x1067

Livstankar efter Ubuds godaste krubb:

På den här jorden har människor nu fått mer kunskap men har vi blivit visare och kommit “framåt”? Är vi lyckligare? Vi upprepar samma misstag om att tävla mot varandra och armbåga oss fram i stället för att sammarbeta och nätverka. “Vi are so different, but we need to collaborate and connect, and actually in universe, we are so, so same and I like that idea. There are not many genes that change anyone of us from each other”.

Till sist – han tipsade mig, Rebecka och Niclas att åka till östra Bali, det är vackrast, mest bevarat – och “the people are nice, I like the way of thinking”. Sa han med en gest från fingret från kepan och upp i luften.

Jag gick därifrån inte lika rädd för killgäng.

Populärt från Yogaworld.se

Bali-Lombok-GiliResa i YogaYogaresor och event

Jag har hittat mitt hem

Hittar mina oaser i Ubud. Just nu ätit upp glass och ska yoga. Det finns många tyckanden om hur man ska och inte ska göra som yogi. Äta glass före pass är något man “inte ska”. Inte äta alls egentligen, ett par timmar innan eller så, och det finns det en poäng med, det kan bli lite klumpigt i magen att äta innan. Men hur gott är det inte!

Spa på fantastiskt fint krypin i galleriet ovan och sen hittade jag till pärlorna i bildspelet nedan. Det är regnsäsong och regnar någon timma om eftermiddagarna. Jag gick i regnet och var uppfylld av lycka. Så vackert och härligt att jag tänker att när Gud skapade Bali var hon så själsligt och spirituellt kär i stället att hon var tvungen att skapa människor att uppleva skapelsen i fysisk form.

Jag blir liksom uppfylld och vill krama nån men det vore ju knasigt, jag känner ingen här. Så jag satte mig intill floden och mediterade en liten stund efter att jag promenerat en promenad jag bara ville fortsätta på i evigheter, med behövde vända – vill inte missa Marcuss yogapass. På vägen såg jag ett litet hus till uthyrning och yogastudio likaså. Jag drömde mig bort, i hur jag flyttar hit till den här platsen där bekymmer regnar bort och leenden sprider ansikten. Men nej, jag ska inte flytta, bara i fantasin en stund.

Jag längtar så efter att få ta med Rebecka och Niclas hit till “mitt” paradis och äta lunch uppe i himmelriket.
Namaste!

Bali-Lombok-GiliResa i YogaYogafilosofiska funderingarYogaresor och event

“En fluga på väggen” i världen

Framme och har haft lugna första en och en halv dag. Har precis fått en “sport massage” och väntar på min lunch. I går promenerade jag lite i Ubud, hittade fram till Yoga barn som är ett känt yogaställe med klasser hela dagarna. Jag gick på ett vinyasa flow där jag skämdes över att kalla mig yogalärare. De kan så mycket akrobatiska ting jag inte kan. Men jag matar mig med att nej nej nej Elina du ska inte jämföra dig och du behöver inte kunna göra de där armbalanserna och coola övergångarna från sittande med korsade ben direkt till vinyasa för att kunna leva och förmedla yoga. Yoga är inte vad du uppnår utan in-når. Se det som övningar att ha att jobba på i stället, så tråkigt det vore att kunna allt med detsamma.

Jag ska ge mig på samma klass i dag, men även ett lugnt restorative-pass. De ser jag fram emot, båda passen. Och mycket tid att sitta och bara vara. Betrakta. Läsa. Skriva. Blunda en stund.

20160302_111021-600x1067

Man brukar säga att journalister vid nyhetsrapportering ska vara “en fluga på väggen” när vi bara ska observera, ta in, inte själva vara en aktör som kommer med åsiter.

Vi ställer ju ofta frågor och i vissa former av texter är personliga åsikter nästintill ett måste – vad vore en krönika eller ledare annars? I reportage kan vi vara subjektiva med målande bilder som skvallrar om personliga åsikter om tycke och smak – särskilt i resereportage där det handlar om att förmedla en känsla av en plats läsaren kanske inte varit på förr.

Den klassiska skolan vill däremot att flugan på väggen ska ha ställt kloka frågor men inte synas i text. Journalisten ska vara opartisk så långt det bara går. En som uppenbarligen varit där, men ingen vet vem hennes inre är.

20160302_130457-600x1067

Varför tar jag nu upp detta? Jag syns ju jättemycket i varenda blogginlägg och uppskattar starkt så väl intervjuer som sammanstötningar med intressanta människor med livsberättelser, int är ja’ nån fluga int!

Men jo. Jag är och har alltid behövt mycket tid för mig själv, trivts så, och det är också en del av balansen i livet. Ta in, reflektera, ge ut. Med ganska mycket behovstid för reflektion.

Däremot har jag inte alltid varit vän med att jag är en person som gärna tänker och “bara är”, utan jag försökte under tonåren stundvis pressa in mig i en form som jag trodde att man skulle vara i som människa. Ständigt social och gilla fester… Inpressandet var mest i min hjärna, för fester var jag sällan på och jag har aldrig varit full inte ens berusad – men jag såg det som ett misslyckande, att jag inte kunde vara sådär som “alla andra”. De som troligtvis också kunde känna sig som ett ufo bland jordbor, det hör kanske tonåren till?

Men tillbaka till sociala rollerna. Somliga hämtar energi bland folk, andra i ensamhet. Jag är i mitten, ambivert kallas det tydligen. Som lätt blir överstimulerad. Jag var flera somrar lägerledare på ridläger och sommarkollo och gillade det men var helt utmattad efteråt. Mest av allt folk, för att mocka skit och rykta hästar kan jag göra länge. Trött blir väl de flesta, men hela jag ville bara bort från alla människor, nu! Och jag sörjde att jag var mitt bland människor men inte riktigt kunde känna att jag tillhörde. Som att jag var en fluga på väggen, ofrivilligt, och inte kunde känna mig som en av dem.

20160302_145002-1-768x776

20160302_110916-600x1067

Jag tyckte att det var något fel på mig, jag var tråkig och fel och måste lära mig att hantera alla sociala möten på rätt sätt -som “alla andra” återigen, men jag ville sedan inte längre och började isolera mig allt mer i stället. Tänkte att det var ett misslyckande, men jag trivdes bättre i stall och skog än mitt i smeten. Jag kopplade då ihop behovet att vara den jag är, en “highly sensitive person” – tack forskaren och författaren Elaine Aaron för att du introducerat det begrepp som hjälpt mig förstå och börja acceptera mina behov och personlighet – med en brist, något som var fel med mig.

En annan aspekt var att jag inte mådde bra i mig själv och inte tyckte om den jag var, då blev sociala tillfällen ännu mer påfrestande. Inte heller ville jag visa att jag var en känslig person, som lätt tar in sinnesstämningar från andra och som filosoferar över existentiella frågor. Man ska ju va cool och häftig, vad nu det är, tänkte jag. Jag ville länge vara någon jag inte är.

 

IMG_20160301_212937-800x800

20160302_132902-800x450

Jag har vänt den tanken. Jag får vara precis som jag är. Älska att upptäcka och vara bland folk – och sen i min egen bubbla. Både och är okej, jag behöver inte välja. Och jag behöver en balans mellan båda för att må bra. Oftast accepterar jag det, ibland bannar jag min trötthet och inser inte att jag behöver lyssna på min kropp, inte pressa mina gränser och “tänka lite mer positivt”. Borde jag också göra som dem? Är jag inte tråkig och fel nu? Men jag behöver inte tänka om i en överstimulerad situation, jag behöver ändra formen på livet, inte mig. Ibland blir det mer stress och intryck än vad som är bäst, man kan nog sällan leva millimetermått på vågskålen. Men skillnaden är i tankarna – att inte banna, utan se till att ge mig det jag behöver när jag kan. Att ha ett stimulerande yrke som journalist och ett existentiellt lugnare yogaliv är toppen för mig just nu. Det ena kompletterar det andra.

Jag inser mer och mer för varje år som går hur jag accepterar att jag gärna är i miljöer människor vistas, helst inte i folkstormar men inte helt öde heller, och bara vara utan att kopplas samman med allt folk. Jag trivs med att gå och ta in, i min bubba av att vara en del av världen men inte alltid behöva interagera med den. Jag tycker helt enkelt om att vara en fluga på väggen.

Och när jag vill – välja att interagera med de guldklimpar till fina människor som finns här på jordklotet.

20160301_202447-600x1067

Om några dagar kommer min underbara Rebecka. En vän jag tycker om så mycket att det är inte klokt. Hon och hennes Niclas (bättre människa till min kära vän finns nog inte!) Vi ska resa runt, i lagom takt, och med dem behöver jag inte vara på något särskilt vis. Jag kan vila i deras sällskap. Jag är mycket lycklig att ha Rebecka som vän och via henne lärt känna Niclas också.

2 mars, 2016 | 2 KOMMENTARER!
Bali-Lombok-GiliResa i YogaYogaresor och event

På väg!

Förkyld och skiful med gulorange hår i stilren matchning till mina illröda finnar. Har haft 79 fladdermöss i magen som inte lyssnat när jag bett dem dra. Fick väl va kvar då, dygisar.

Tur en inte är glamourreporter utan yogalärare och därför kan säga saker som “det här är jättebra övning i tålamod och acceptans. Jag känner frid i min kropp oberörd av frenetiskt dunkande musik i turkisk radio och all nervositet inför stundande åtaganden har aldrig ens funnits eftersom jag endast lever i nuet. Känner en harmoni i väntan på nästa flyg på 12 timmar som jag efter mitt mediterande bara ser positivt på eftersom jag icke lägger vikt vid ovärdheter”.

Nä men på riktigt, livet är vackert.
Ibland är det lite dryga passager bara.
#baratyp20timmarkvarnu! #piggochkry

(Prologen från “Om du bara visste” som jag precis börjat på)

28 februari, 2016 | 2 KOMMENTARER!
1 4 5

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.