Elina Sundström
Yoga World

Hälsa och hälsohets

Hälsa och hälsohetsResa i Yoga

Leva som man lär

På en och samma vecka har jag hunnit inte leva som jag lär flera gånger, och än är inte möjligheterna till misstag och framgång slut:

– Prestationsångestat väldigt rejält över en föreläsning (med läskigt många deltagare) som tar upp att vi är inte våra prestationer. (Jag vill ju att deltagarna ska få ut mycket av föreläsningen som de tagit sig tid att gå på, och att jag ska kunna förmedla sammanhängande, bra grejer på ett schyst vis till dem!)

– Nervös-ätit och ångestat över att jag nervösätit, även detta samtida som jag gått igenom ovan nämnda föreläsning, med hälsohetstema. High five! (Okej det var inte så kul just då).

– Skrivit en text med tema lagom. Bara någon dag senare sa jag till chefedaktören att det är bra att det finns extra tid så vi kan gå igenom text och bilder så de blir perfekt. “Nej lagom blir bra” sa han. Tagen på bar gärning! Det gäller att finna var min ribba för reportage-lagom ligger så jag kan få bli nöjd nån gång ?☺

Men eftersom man väl får fira när det går bra, så har jag även levt som jag lär x antal gånger. Jag har varit lagom duktig på att leva som jag lär 😉 Vatusan jag nu lär! ?

Ha det bra! ?

23 april, 2017 | 2 KOMMENTARER!
Annons
Annons
Hälsa och hälsohetsNya ZeelandResa i YogaYogafilosofiska funderingar

Det finns ingen värdering i känslor

Hej!

Det tycks som att det finns en sorts värdering i Sverige för tillfället, att man ska vara konstant lycklig, annars är man misslyckad. Är man inte glad och tacksam har man brutit mot lyckodygden och syndat med att älta, fastna i oväsentligheter eller oroa sig vilket är dumt eftersom man ska carpe diem’a och leva i nuet och ta allt med ease and grace, det är fint och moraliskt högaktningsfullt:

“Var fridfull, lätt i sinnet, ta alla motgångar med ro, står över alla jobbiga känslor. Är du icke ett andligt heligt levande väsen långt över mänskliga verkligheten för de flesta av oss – som innebär känslor av alla dess slag – ja då har du inte tänkt tillräckligt mycket positivt, inte visualiserat nog, inte mediterat tillräckligt eller kommit högre på den mentala träningstrappan. Men döm inte, det är inte yogiskt eller mindfulnessigt, bara fortsätt din praktik”. Observera karikatyrbilden jag målar upp i det påhittade citatet. Observera att jag gillar alla mindfulnessprinciper och yogans vägledning, men jag gillar inte när råden blir självändamål och mänskligheten glöms bort.

Alla dessa rekommendationer, verktyg, coachningsmetoder, terapier vill troligtvis bara få oss att må bättre, och de har ofta så många poänger – MEN, ibland är det inte metoder vi behöver och vi måste inte fixas till hela tiden. Ibland får allt tillfixande i alla fall mig att känna mig otillräcklig, dålig, och vilja sparka bakut.

Som när jag känner att livet känns meningslöst, eller inte tycker om mig själv. Så är det dessutom mitt eget fel för att “man skapar sig själv, sin egen framtid, du blir vad du tänker, ansvaret för hela ditt liv är ditt”. JA, mycket av det är sant. Men vad hände med arv, miljö och att livet är lite mer komplext i verkligheten än filosofin i teorin? Vad hände med vetskapen om att livet är så mycket mer än frid och lätthet?

Att säga att man ska tänka lite positivt när livet känns lika gott som ett mögligt bananskal (bildligt talat) för man är allmänt nere – är som att man skulle äta det där mögliga bananskalet (bokstavligt talat) och någon säger åt en att “Tyck att det är gott, kom igen, bara du tror på det tillräckligt mycket går det, tänk det och det blir sant”. Så tycker man att det smakar mögligt bananskal och får skit för det. Ruttet!

Och ibland är det lika trevligt att vara i sin egen kropp och själ som att tvingas umgås med någon i ens omgivning man verkligen inte tycker om.

Kan det inte vara så att det är fullt normalt och friskt att ibland vara nere, arg, ledsen, orolig? Varför ska lycklig och glad vara det enda rätta? Något kanske är fel, och min kropp, själ och ande talar klarspråk? Som vi behöver lyssna till. Inte förneka. Inte sjukligförklara. Utan se och acceptera – så här är det.

fb yoga 3

Man kanske är själsligt trött, så överstimulerad eller överarbetad eller mentalt kollapsad att livet känns ruttet och tomt, då behöver man vila från inputs, inte en ytterligare visualisering. Eller tagga ned i förväntningarna på sig själv och livet, inte försöka finnas till hundra procent på jobb, i alla diverse relationer, och med sin hälsosamma livsstil som kanske tar mycket tid, och hjälpa sjuk släkting, engagera sig ideellt och gå i terapi. Eller jobba med något som går emot ens värderingar, leva på ett sätt man inte vill, lägga sin tid på fel saker eller undantrycka sina känslor, inte tala ut, ha olösta konflikter, inte följa sina behov etcetra.

Det vill säga – det kan finnas en orsak – existentiell, mental, fysisk, vad det än är tillfälligt eller livsstilsmässigt, som gör att du känner som du känner. Och du är fortfarande helt okej, totalt frisk och fullständigt värdefull trots att du inte är hyperlycklig.

Mindfulness och yoga hjälper oss att uppleva stillhet även i svåra situationer. Ett öga i stormen. Men vi är inte alltid i den här oasen, vi kan öva oss – men vi kan också få känna hur det stormar och veta att vi är ändå på väg. Åter: Det är fullt normalt – att vi känner innebär ju att vi lever, att vi inte är maskiner.

Jag har skrivit om detta temat flera gånger förr, men det är värt att återkomma till. Yoga och meditation är vägar att gå på, det betyder inte att vi är framme i någon sorts övermänsklig perfekthet vad nu det skulle innebära. Vi är inte hundra procent transparenta inför oss själva, medvetna om allt, tillåter alla känslor och kan klokt navigera oss igenom allt som sker med den absolut bäst tänkbara metoden. Vi säger inte allt rätt, gör inte allt rätt, har inte alltid rätt. Vi är inte Buddha. Inte Jesus. Vi följer inte psykologiböckerna på eller lyckoforskningsformlerna på hur man bäst lever sitt liv i hälsa, välmående, framgång, bliss, lycka, glädje. Inte ens de som skriver de böckerna eller kommit på formlerna tror jag lever i en konstant känsla av enhet med alltet och dundermeingsfullhet och inre frid. Eller vad vet jag. Dessa människor kanske finns och har funnits, men jag tror att det vanligaste är att de olika religioner, filosofier och terpier som talar om ett gott sätt att leva och hur vi kan må bra, är som vägmärken som vi navigerar mot, och förespråkarna vandrar de med. Jag yogar – men jag är knappast konstant förenad kropp-själ-ande. Jag utövar mindfulness, men jag är långt långt långt ifrån konstant mindfulnessigt harmonisk.

Det vill säga vi kan ständigt gå åt de håll vägvisarna pekar, följa värderingarna, men vi är inte klara. Det är lite som med demokrati – det är något ett land kan ha, men måste fortsätta jobba på och upprätthålla, förbättra och ompröva hela tiden. Som en god relation, den finns inte bara där, man skapar den hela tiden. Och medan vi vandrar åt det håll vi vill, så är vi fortfarande människor med allt vad det innebär. Alla känslor inombords är okej. Vi kan försöka hantera dem och oss själva på olika sätt, med alla de fina metoder som finns tillgängliga, men också tillåta oss att känna det som är utan att värdera.

Känslorna i sig är inte fina eller fula. Ingen värdering. Glad, ledsen, varm, kall, hungrig, mätt, arg, nöjd, vad som än är – det är. Hur vi agerar på det är en annan sak. Känslorna talar om något för oss. De är vägledare. Så känn dig inte misslyckad för att du känner något du satt en fel-etikett på. Den är fullt normal.

fb yoga 4

I´m only human. Det hoppas jag verkligen att jag visar massa gånger tidigare. Men jag får ibland höra att mina inlägg är kloka, några av de jag delar. Och jag kan nästan bli rädd att jag målar upp mig som om jag skulle vara vis. Det är verkligen inte sanningen.

Jag lever med frågor och ovisshet, ångest och nedstämdhet, glädje och frid, följer värderingar och går igenom många misslyckanden, känner att livet är spännnande, fantastiskt, älskar mitt jobb, mina vänner och är glad över att jag valt de vägar jag valt, och har enorma självtvivel och tycker inte om den människa jag är och kropp jag bor i. Jag är i tacksamhet och uppfylls av något högre, och jag hatar meditationen. Alltihop. Livet. Livet är allt.

Förr trodde jag att jag skulle komma till någon sorts konstant bliss. Någon tacksamhet, frid, harmoni, tillhörighet, att stå över mina tankar och känslor, att liksom bli “klar”. Men ju mer jag vandrar på en inre resa eller vad jag nu pysslat med sedan 12årsåldern, när jag började intressera mig för religoion, filosofi och psykologi, och började skriva dagbok och läsa mycket om dessa ämen, det är att jag blir allt mer mänsklig ju längre jag kommer.

Jag inser att jag blir mer medveten och tydlig, men knappast av med de känslor jag inte vill ha eller fri från min mänsklighet. Dämpar ångesten med något att äta, säger något jag inte ville, surfar in på facebook i stället för att ta tag i jobbigt samtal, vad som heslt – bli medveten och du lär känna dig själv. Och – var snäll mot dig när du inte orkar, det är jobbigt att möta sig själv ibland, och man kan behöva vila från inre arbete, som jag har tjatat om så mycket.

Inte sluta inre arbete, men ibland slå på en film eller dra på ett träningspass för att komma ifrån grubblerier – det tror jag är en mycket sund del av processen, att inte fastna i något för länge, utan att låta var sak ha sin tid. Få utlopp för kroppsliga behöv i rörelse, min hjärna funkar bättre när jag regelbundet kan röra på mig. Inte förneka det och tänka att man ska stå över sina kroppsliga behov, det är som att inte gå på toa när man är kissnödig för att man ska vara andlig och stå över sådant. Det är det som är. Gör något åt det som går. Och gå vidare.

Du är människa, omfatta hela dig. Även om det är att vara pissnödig, bitter och arg för tillfället. Om det går, se till att någon inte står i vägen bara 😉 Om det ändå är någon där, vem tusan har inte varit pissnödig, bitter och arg – vi är fullständigt älskvärda ändå.

fb yoga ett

Ta hand om dig, må gott! (eller må vad tusan du mår!) 😉

/Elina

 

22 februari, 2017 | 4 KOMMENTARER!

Populärt från Yogaworld.se

Hälsa och hälsohetsResa i YogaThailandYogafilosofiska funderingar

Health is to listen and act

Health – is to listen to what you need; not what you think you need.
The difference between don’t want but really would be good for you, and don’t actually need, and instead both want and need something else.
I really like the morning yoga at Sunshine massage school. But this morning I better needed time for a long wonderful breakfast with a great book, my own thoughts and just a relaxed time.
I use to listen to the need behind the will or don’t want.The feeling or voice that always telk me what is best for me right now. Sometimes my mind mess it up, bit when I follow that deep director of the way, it’s always right.
Have a good day!

19 januari, 2017 | 2 KOMMENTARER!
Hälsa och hälsohetsResa i Yoga

Stolt

För en tid sedan fick jag frågan om jag var stolt över böckerna jag gett ut. Jag insåg att stolthet inte är något jag är så bra på. Jag visste inte ens hur det skulle kännas eller upplevas. Jag är däremot fantastiskt talangfull på att se allt som gått fel, brister, sådant som kan förbättras och allt som finns framför mig att göra.

Tro att man är nåt är ett skällsuttryck och en rak rygg tas i småstan lätt för ofin kaxighet. Jag har ägnat mycket tid i mina tonår i jantestaden åt att krumma ryggen för att ta mindre plats än mina 1.80 centimeter annars medför. Inte längre. Folk får tycka vad de vill. Deras feltolkning av rakrygghet ska inte ge mig värk. Likväl som andras åsikter om hur “man ska leva sitt liv” inte ska få hämma mig från att gå min väg. Det här är jag. De jag bryr mig om accepterar mig för hela den jag är.

Så länge jag vet mina intentioner och vem jag är, kan ingen annan definiera mig utifrån. Så länge jag har mina nära och följer mina värderingar så gott jag kan, har jag allt jag behöver och vet varför jag gör det jag gör. Folk kommer alltid att tycka en massa. Jag behöver varken bevisa, försvara eller förklara, bara vara. Deras åsikt är deras, jag är trygg i vem jag är. Trots brister, misstag, medias förändringspredikningar och jantelagen  – jag får vara jag – och tänk om jag till och med kan få bli nöjd med det. För jag vill kunna gå avslappnad och värdigt fram i livet (kanske inte riktigt lika divigt som ett stolt arabsto ;)) – och jag vill kunna känna mig stolt! 

För året som kommer uppmanar jag härmed alla oss jantefrälsta att känna mer inte bara tacksamhet och glädje, som anses som “fina yogaord”, utan också stolthet. Det är inget fult, det är inte likställt med att inte vara ödmjuk, stolthet innebär inte att tro sig vara förmer eller stjäla plats av någon annan, det är helt enkelt en nöjdhet och inte mer dramatiskt eller laddat än så. Som alla andra tankar och känslor är stolthet EN upplevelse.

Det är tolkningen av oss själva – och stoltheten i kombination med andra förhållningssätt/drag – som kan göra oss antingen till odrägliga besserwissrar, eller till trygga och självständiga personer som vet vad vi kan och vill och känner oss tillfreds med vad vi gjort och vilka vi är.

Självständig menar jag är att kunna vara ansvarig för sitt eget liv och agera utifrån de förutsättningar som är. Det innebär inte att klara allt själv eller att allt ska bli lyckat och bra, utan att kunna göra sin del av helheten och fatta sina egna beslut. Självständig och orädd för att visa brister (vilket är en styrka) tillsammans, gör att vi kan ta hjälp och ge förtroende. Rädsla för att bli avslöjad som oduglig ger oss i stället en försvarsmur som gör att vi varken når in till oss själva eller ut till varandra.

Med ödmjukhet och medmänsklighet kan vi visa samma kärlek, öppenhet och tillåtande vänlighet utåt till andra. Vi har inget att skydda och inget att förlora, vi vet att vi bortom titlar och bakgrund är desamma – och lika värda. Vi kan dra lärdomar av våra erfarenheter och utvecklas för framtiden – och samtidigt vara tillfreds här och nu. Våra känslor hjälper oss på vägen, och stolthet är en av dem.

Stolthet är alltså inte arrogans. Skryt och översittarfasoner är snarare tecken på osäkerhet över vilka vi är som gör att vi måste hävda oss med det vi gör – en mur av feltolkad stolthet. Äkta självmedkänsla och självkärlek innebär i stället en lugn och harmonisk stolthet som känns inuti men inte behöver visas utåt.

När vi tycker om oss själva, och inte ständigt går rädda och osäkra för om de vi är och det vi gör duger, är våra kroppar mer i balans och vi får tillgång till vår fulla kapacitet, i stället för att energi går år att hämma oss själva i inbillad ödmjukhet, som är nedtryckarfasoner mot oss själva.

Så sträck på dig, visa dig själv uppskattning, var stolt!

Må gott

/Elina

14159265_1238606582819057_1698490788_n

30 december, 2016 | 4 KOMMENTARER!
Hälsa och hälsohetsResa i Yoga

Mellandagslista och hälsobrunn

Hej! Hoppas att din helg varit fin eller att du nu kan ta nya tag om julen innebar jobbigheter för dig. Jag har haft en mysig, lugn helg hos mormor och morfar i byn Sätra Brunn. Det är en gammal kurort med hälsobrunn som besökare på 1600-1700-talen kom till för vattnets välgörande funktion för hälsan, i kombination med ett lugnt leverne på brunnsområdet där samtal om politik, religion, pegar och annat som kunde skapa meningsskiljaktigheter, osämja och dålug stämning var förbjudet. I brunnens början som kurort var vattnet särskilt viktigt då sjukdomar ansågs bero på obalans i våra kroppsvätskor.

På 1900-talet fick reumatiker komma hit på femveckorsbehandlingar på remiss från landstingen i hela landet. De fick behandling med bad och läkarbesök, arbetsterapi, sjuksköterske- och sjukgymnastbesök med mera. Mormor jobbade som läkarsekreterare och mamma körde runt patienter på flakmoppe om somrarna – ett bra sommarjobn tyckte hon, och senare jobbade hon som undersköterska här. Nu finns det i stället ett spa intill brunnsområdet, och konferens- och restaurang medan många byggnader står tyvärr tomma mesta delen av året men bevaras genom en förenings arbete och hyrs enstaka tillfällen.

Supermysigt är det i brunnsparken med de gamla husen – och här hålls ett storslaget midsommarfirande som drar tusentals människor till denna lilla by. Så här såg det ut för två år sedan då det var snö:

10658579_10154999369155346_6674240466351913484_o 10869360_10154999378075346_5656215945595926076_o 10872925_10154999379130346_5394661127574977284_o 10887123_10154999367215346_9056875539989108465_o 10750382_10154999382425346_1044773285711732476_o 10828143_10154999358130346_3483596113312608009_o

På tal om hälsa. Till dem som inget önskar – mamma fick i julklapp att sju träd planterats genom Vi-skogen vilket är ett litet bidrag för hållbarhet och fattigdomsbekämpning, och några fröer till hennes egna odlingar.

20161225_200609-1132x801 20161225_200502-1343x794

Här kommer veckans lista, som Sofia initierat hit till Yoga World.

Den här veckan…

… vill jag: Få klart några texter, träna och ta det lugnt. Träffa vänner.

… ska jag: Samma som ovanstående vilja. Ja och fira nyår såklart.

… bör jag: Släppa på borden som stressar i huvudet och bara göra och släppa.

… ser jag fram emot: Träffa vänner jag inte sett på länge! Varav ena är hemma över jul men bor på Gotland 

… är ledordet: Andas och dansa!

… hoppas jag: Att texterna blir bra och få görmycket kramar av goa vänner.

… är jag tacksam för: Mina morföräldrar, för att de är stöttande, vänliga och kloka och att de gett mig och min bror så mycket i alla år. Genom att de var unga och aktiva när vi föddes (mamma fick mig året hon skulle fylla 21) kunde de hjälpa till mycket med sådant mamma inte kunnat på grund av ryggmärgsskadan. Vi åkte på fjällresor och de hann nästan med i vår fart i backarna!

… är jag nyfiken på: Hmm, ställd jag blev. Jag är en allmänt nyfiken person. Men det har varot så mycket input den senaste tiden, nu vill jag denna veckan bara få vila från intryck. Skriva klart texter men inte behöva lära mig något nytt. Så brukar jag funka – inspiration –> reflektion —> inspiration —> reflektion i en cirkel där för mycket av det ens eller andra leder till obans i över- eller understimulering.

Ah, ja jag är ju såklart nyfiken på mina vänners liv sedan vi sågs sist – utöver messenger-konversationer.

… tipsar jag om: Att släppa måsten och borden i tanken. Oro är obetald övertid som “Underbara Clara” skreb någon gång för länge sedan och som jag brukar tänka på ibland. Var i nuet. Om nuet innnebär att planera framtid – gör det, sen släpp.

20161225_121420-848x1508

Vattnet inne i brunnshuset. Ja ni, hälsa, mat, träning, sjukdomslära och friskvård – det är något som ändras genom tid, kunskap och synen på människan. Därför är jag extra försiktig med alla nya råd som kommer. Det kan ni ju läsa om i min bok “Hälsohets”. Men samtidigt är det intressant att blicka tillbaka – och runt i världen, vilka olika hälsoritualer och tankesätt som funnits och finns. Är vattnet som rinner i brunnen gott då? Tja, smakar järn. Inte särskilt anjenämnt. I kranen hos mormor och morfar finns i stället kommunalt vatten.

God fortsättning!

Kram /Elina

25 december, 2016 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
1 2 3 4

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.