Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns på https://yogaworld.se/anvandarvillkor/. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.

Elina Sundström
Yoga World

Yogafilosofiska funderingar

Yogafilosofiska funderingar

Vill du veta skillnaden mellan en mästare och en nybörjare?

Mästaren har misslyckats fler gånger än nybörjaren ens har försökt.
Så lyder ett citat intill en bild på en muskulös kampsportare som med knuten näve kraftfullt slår sönder en glasskiva.
Jag tyckte det lät bra det där, med att försöka, att tillåta sig att misslyckas, att våga vara nybörjare och ihärdigt öva sig framåt. Ända till varenda misslyckande.
Det är många gånger jag har ångrat att jag vågat, för att jag är så självkritisk mot resultatet som påverkar andra (som skribent och ledare går ju såklart mina handlingar ut över andra) och inte vet om det var bra gjort eller om jag borde ha väntat innan jag försökte.
På min vardagsrumsvägg har jag klistrat upp citatet:
“Det är svårt att misslyckas, men det är värre att aldrig ens ha försökt att lyckas”, även det fri översättning från engelska originalet.
Jag tyckte att det lät bra det där, med att ja, visst är det svårt med misslyckanden, men nog ska jag försöka leva mitt liv i den riktning jag önskar? Det tyckte jag ändra till varenda misslyckande.
Det var många år sedan jag tyckte att det var en god idé att ha ord på  väggen och det är många gånger jag säger åt mig själv att ta ned de där (irriterande) meningarna. Men de har fått stå kvar.
För jag påminns trots allt om intentionen till det jag gör – jag vill kunna göra någonting gott, trots att det är skamfyllt och tungt inombords när jag inte lever upp till mina eller andras förväntningar.
Hur undviket man kritik? Säg ingenting, gör ingenting och var ingenting.
Så sa någon redan på kan vara en antik tid, som Aristoteles ibland får äran för, ibland andra tänkare eller en anonym källa. Oavsett tid och person – här har vi tänkvärda ord.
Jag hade en tid då jag trodde att om jag bara gjorde tillräckligt bra, skulle det bli bra. Men vill jag lyckas – då kommer också kritik ibland att hagla över huvudet på mig. Oavsett vad jag säger, gör och vem jag är.
Vad är det då jag vill lyckas med?
Varför fastnar jag för de här citaten, så till den grad att jag till och med klistrar upp ett på väggen?
Inte är det framgång som i att göra mig ett namn, tjäna riktigt med pengar eller vinna OS-guld. Nej egentligen är det främst att dels göra mina jobb bra och kanske framför allt att våga välja beslut i livet som jag står för, mår bra av och som är till gagn för andra.
Jag har nämligen personlighetsdraget att lätt bli engagerad och vilja göra något för ett ämne jag brinner för – och å andra sidan vara självkritisk till den grad att jag rätt ofta vill gömma mig från världen och aldrig komma tillbaka. Jag har ofta varit livrädd för närhet till andra – men också valt att öppna mig för somliga vänner så att jag i dag har förgyllt mitt liv med de bästa människor jag kan tänka mig. Det jag vill våga lyckas med är att leva mitt liv, innerligt, meningsfullt – och kunna ställa mig upp av känslan av misslyckanden. För ett levande liv med mod att våga försöka kan ge de största vinster och har också lett till besvikelser, tunga dagar och kritik. Såklart.
Lyckas kan alltså vara att våga släppa den där boken eller stå på scenen och föreläsa om ämnen jag bara “måste” förmedla med vetskapen att jag kan bli totalsågad, skriva texter till tidningen som känns viktiga men som riskerar att inte bli bra nog, tänk om jag inte fått med alla delar, för guds skull tänk om det blir fel! Visa hela mig för mina närmaste vänner, med rädsla att bli avvisad och inte längre omtyckt. 
Lyckas kan också vara att misslyckas – hur motsägelsefullt det än låter. Det kan vara att prova och göra fel, men man vågade i alla fall följa hjärtats röst som den utslitna klyschan lyder.
 
Lyckas kan också vara att våga sluta. Jag slutade föreläsa för att jag inte mådde bra av det. Kanske inte för resten av mitt liv, men för nu. För att det inte var värt det.
Lyckas kan vara att våga ta hand om sig, trots att kraven från andra vill dra en i en annan riktning. Lyckas kan vara att våga gå sin egen väg – vare sig det är att bli något “stort” i andras ögon, eller gå ned i tid på jobbet, bosätta sig på andra sidan jorden eller i sin lilla hemort.
Lyckas kan vara att ta modiga, svåra eller riskfyllda beslut. Lyckas kan också vara att inte göra allt det man skulle vilja, utan välja att vara kvar i en trygg zon för att man mår bäst av det.
Du kommer alltid att göra någon besviken. Det viktigaste är att det inte blir du och att du senare tänker att varför svek jag mig.
Så sa en vän till mig mitt i svårt beslut. Lyckas kan vara att också behöva misslyckas. Lyckas med mitt välmående i rädsla att misslyckas med andra delar, som också känns viktiga. 
Misslyckas kan också vara allt ovanstående. Det finns inga garantier i livet. Vad är egentligen ett lyckande eller ett misslyckande? Somliga menar att det inte finns några misslyckanden utan bara olika sätt att lära sig på. Det finns ett fjärde citat som jag ibland återkommer till, som säger att “skillnaden mellan geni och dåre utläses av resultatet av handlingen”. Det vill säga, någon som satsar på det som är lycka för just den, vare sig det är att ta ett megalån och starta ett eget företag, eller att bryta sin karriär mitt på strålande chefsposition och börja odla tomater i idyllisk lantlig oas kan få höra att den är ett geni eller en dåre utifrån om det gick “bra” eller ej (som tur är finns det dem som stöttar andra oavsett resultat!). Det kan vara att tänka igenom, planera, agera så klokt man kan – men också våga satsa i ovissheten, våga följa det man tror på utan vetskap om resultatet. Våga bjuda ut personen som magen fladdrar vid blotta tanken på, stå upp för sig själv, sätta gränser eller inse att man har haft fel och be om ursäkt, vara hela sig själv, leva sitt eget liv. Att ta ett beslut för att hjärtat säger att man vill våga både lyckas och riskera att misslyckas.
För det var ju så, att en mästare har lyckats fler gånger än en nybörjare ens har testat. Går det inte den här gången, får man lärdomar med sig och det kan gå bättre nästa gång. Vad det än är – det är jobbigt när det leder till jobbiga konsekvenser, men det är värre att aldrig försöka följa sina värderingar, försöka leva sitt liv på det sätt man själv vill och tror på. Gör man det, kommer man att möta kritik. Eftersom det är oundvikligt att undvika både kritik och misslyckanden eller läromöjligheter om du så vill, så är den stora vinningen här i livet att lära sig att hantera tyngderna och nederlagen och fortsätta fram eller styra om riktning utifrån lärdomarna.
 
Det är OS-tider, vilket till och med jag som i vanliga fall inte följer tävlingen har fått till mig via tv:n på väggen i redaktionen, till följd av två män som äter och jobbar med sporten på.
Här finns det målmedvetna idrottare som ihärdigt kämpar framåt, år efter år. Det talas ofta om lyckande när det går bra, när de hamnar på pallen.
För mig är lyckande i livet att ha ett liv jag mår bra av och som känns meningsfullt (såklart väl medveten om att inte må på topp jämt – men att ha en grund av rätt väg och kunna hantera motgångar på ett sätt som känns äkta och sant för mig). Med människor jag älskar runt mig och att göra något som jag är engagerad i och förhoppningsvis leder till att andra mår bra. Jag ser lyckande som att kämpa på för det man vill, eller byta riktning om man inte mår bra av sin livsväg. Det handlar inte om någon guldmedalj. Utan om livet.
18 februari, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!
Annons
Annons
Yogafilosofiska funderingar

Leva sig fram till insikter

Leva filosofin i praktiken. Hur man får ihop det. Livet. Det funderar jag på för tillfället.

För visst är det viktigt med ord om att lyssna på sin kropp och sätta det i handling, följa ashtangana åtta “budord” och aktivt praktisera sin yoga, meditation och mindfulness – på mattan, i tankarna och i sitt agerande. Men är det någon mer än mig som får totala prestationskrav av ovan nämnda? För mig ska inte yoga vara krav eller måsten utan en väg att gå med självmedkänsla och tillåtelse att inte vara perfekt.

Jag läser ibland rätt dömande ord i yogiska sammanhang, om hur fel det är när andra inte lever “tillräckligt yogiskt/bryter mot någon yogisk princip”. Jag är den första att erkänna att jag är otroligt operfekt hur mycket jag än försöker att leva gott och innerligt. Och ibland är det svårt att ta ställning till vad som är rätt – det tar tid att leva sig fram till vishet, och även en äldre, klok ocg erfaren människa går med all sannolikhet fortfarande igenom fel stigar och lär av snedsteg i nya situationer, livet igenom. Det vill jag vara tillåtande inför hos mig så väl som hos andra. Vi kan försöka ändra något – men utan dömanden.

Hur gör man när man står inför ett beslut, är urlakad men känner ansvar och behöver samla kraft, när livet sker helt enkelt, långt ifrån retreatets lugn. Yogan är där som en vägvisare. Stanna upp, känna in, våga följa det vi tror på, behöver och agera vid rätt tidpunkt. Men det går inte alltid på en meditativ paus. Insikten värks ibland fram genom att leva livet.

Fram till dess att beslut är taget eller stressande, kravfyllda eller svåra stunder är lösta – ta tid för förundran, för stillhet, omtanke, vila påfyllnad. Och kanske ett redigt träningspass, dansa omkring till musik eller prata med en god vän. Vad än som gör nuet hanterbart och för in balans till kropp och själ. Ta tid åt meditation – och tid åt att erfara sig fram till vad som fungerar för dig i given livssituation. Jag tror att svaren är komplexa på så vis att du och bara du kan veta vad som funkar för dig, men inspiration, guidning och vishet från andra kan vara en hjälp att finna den inre rösten. Och mycket praktik – av livet, vad som är yoga för dig i ditt liv.

Yogan är att vara eller sträva efter/öva sig i att vara förenad – kropp, själ och något högre/djupare. Om vi har svårt att känna föreningen är det fortfarande yoga när vi söker oss fram, utforskar och hanterar den situation som är så gott vi kan. Det är gott nog. Du är tillräcklig just precis nu – även när du inte “kommit fram” eller trots att du inte orkar eller klarar av att leva upp till vad än du vill leva upp till, utan just nu, vad än du står i. Fortsätt fram OCH du är okek precis som du är just nu, inte sen, inte om och ifall att eller när du är mer si eller så. Utan nu. Glöm aldrig det!

För mig innebär det just nu att ta mig dagliga stunder i naturen där jag fyller på av just förundran. Av meditativ trygghet och en känsla av närvaro. Känna in min kropp, ta stunder av stillhet. I jobbet känner jag krav som jag inte vet hur jag ska hantera och kroppen är ångestfylld och stressad. Men jag komner fram till en lösning. Förhoppningsvis blir det bra snart – för mig och jobbet, ett klokt agerande, jag önskar ibland att svaren var tydligare. Men livet har sin egen takt.

Vad är din yogiska eller oyogiska vardag just nu?

Må gott

Elina

17 februari, 2018 | BLI FÖRST ATT KOMMENTERA!

Populärt från Yogaworld.se

Prova på-pass och Meningsfulla mötenYogafilosofiska funderingar

Möt Nellie från “Mitt yogaliv” – härlig klok kollega!

Hej!
Jag drog igång en liten blogg-intervjuserie där vi i bloggteamet kan intervjua varandra för att lära känna varann; somliga av oss har träffats, andra ej men det känns som att jag känner flera av dem via deras klokheter och inspiration i bloggarna. Först ut i serien är min intervju med Nellie Rolf – som tillsammans med Marie Ledendal skriver under namnet Mitt yogaliv – kolla in dem och deras vardagsbetraktelser med igennkänningsfaktor och fina illustrationer, visdomar och värmande känsla. Nellie har jag träffat en gång – en riktigt härlig energi i den kvinnan! Och jag ser fram emot att träffa henne igen på Yoga Games 😀
Varsågoda – här har ni Nellie Rolf!
Vi sågs live första gången på Copenhagen Yoga Festival i slutet av augusti och det var superkul ju ? Vad tyckte du om festivalen?
– Det var en väldigt mysig yogafestival, och så var det såklart superkul att träffa dig och Vevve. Jag kunde tyvärr bara vara med på fredagen denna gången men nästa år blir det fler dagar!
Mitt yogaliv heter din och Maries blogg – om du skulle beskriva hur ditt liv med yoga ser ut, först och främst när hittade du yoga och hur var första mötet?
– Mitt första möte med yogan var allt annat än självklart. Det tog två år efter mitt första yogapass innan jag vågade prova igen, och först då fattade jag varför jag haft sådant motstånd tidigare. Yoga var (och är fortfarande ibland) väldigt utmanade för min rastlösa själ, och just därför precis vad jag behöver.
Vad fick dig att fortsätta?
– Tystnaden i huvudet
Hur har yogan påverkat dig som person?
– Sedan jag började yoga för 11 år sedan har jag utvecklats massor som person, delvis tack vare yogan. Jag har jobbat mycket med acceptans och öppenhet och har framför allt lärt känna fler sidor av mig och vem jag är. Den senaste utmaningen har handlat om gamla sanningar, som inte alls stämmer längre… 🙂
Hur ser ditt yogaliv ut i dag?
– Mitt eget yogaliv har fått för lite kärlek ett tag. Just nu leder jag 3 klasser i veckan i mitt eget företag men min egen yogapraktisering blir mest av i vardagen lite här och var. Så just nu blir det tyvärr sällan några hela pass.
Vad är det du tycker är så bra med yoga?
– Att yoga hjälper mig att lyssna på kroppen och känna efter hur jag mår, på riktigt. Yoga är mitt andningshål. När jag yogar landar landar jag i mig själv, det ständiga surret i huvudet avtar och jag kan vila.
Du var med och arrangerade klass på Malmö yogafestival, och höll SUP-yogaklass, spännande! Hur var det att arrangera och hålla klass?
– Så himla kul! Jag hade ett megabrett leende hela helgen.Vädret var dessutom top notch och intresset för SUP-yoga var större än jag någonsin vågat hoppas på. Jag fick verkligen mersmak på att leda evenemangsklasser. 
Vad gör du när du inte skriver om yoga eller håller pass?
– Jag hänger med familjen, jobbar på mitt kontorsjobb, lagar mat, motionerar och drömmer om framtiden.
 
Vad har du för drömmar om framtiden?
– Jag drömmer om att  jobba mer med yoga på olika sätt. Just nu fokuserar jag på att hitta ett bra space (läs: lokal) för yoga och andra kreativa projekt.
Tack så mycket. Jag fortsätter följa ditt och Maries härliga vardagsnära yogaliv på Mitt yogaliv!
Stor kram och jag hoppas vi ses snart igen ?
 Må gott
Elina
28 januari, 2018 | 3 KOMMENTARER!
Yogafilosofiska funderingar

Glädje är inte det enda som räknas!

Får vara grå

Jag förstår att hälso/yoga/livsstils-inspiration ofta fokuserar på det glada, ljusa, fina:

“Titta så här kan du göra för att komma hit där jag är i dag” “så här blir du lycklig” “Så här tänker du positivt” eftersom vi ju gärna vill känna uppåtkänslor, förbättras, nå mål, vara nöjda med oss och kanske få uppskattning utifrån. Men det kan indirekt bli “du är och känner fel nu och det är ditt eget fel”.

Det kan så lätt bli en ensidig bild av att tex en lyckad yogi ska vara ung med långt blont hår som står på händer på en strand i solnedgången eller som ler ett stort bländande leende och skriver att livet är forever bliss. Det verkar härligt! Men – hur verkligt är det, och är det något vi ska ha som mall eller mål? Även om du bor vid en strand och böjer dig ut och in och ler är ju livet där i sina färg-och gråskalor. Du behöver inget fancy ställe (stökigt vardagsrum går bra!), och du behöver inte förändras! Du är okej just nu.

Vill du ändra något för att må bättre, för att du fastnar i negativa tankemönster eller beteenden (eller gör någon illa! – dig eller någon annan), våga något du vill eller du tycker att det är roligt och meningsfullt med mål och utveckling, absolut – det finns en uppsjö av hjälp, metoder och klokskap. Men kom ihåg att du inte är fel nu. Att dina känslor inte är fel. Och att du inte ska bli någon annan eller ska förtränga massa känslor för att någon har hittat på att glädje är den enda rätta känslan.

Sträva efter vad du vill och känner är meningsfullt, i stället för att jaga en känsla. Är det grått inombords, eller någon annan nyans som inte är solskensljus: du är inte dina känslor.

Det är okej att känna alla känslor och tillstånd! Sorg, ilska, saknad, vemod, förälskelse, avund, lätthet, tyngd, pigghet, trötthet, tvivel, självförtroende, sprudlandehet och motstånd, och glädje. Tankar och sidor i dig du inte är stolt över/gillar, och som du tycker om.

Du är mänsklig. Det innebär mångsidighet, föränderlighet, upp och ned, hit och dit. Är perfekt och fläckfri målet kommer vi aldrig fram. Det kan vara läskigt att se att du får vara precis där du är. Att du inte först måste ändras för att duga. Att våga vara närvarade “trots” allt.

16 oktober, 2017 | 2 KOMMENTARER!
Prova på-pass och Meningsfulla mötenYogafilosofiska funderingar

Björn och Navid – vikten av närvarande möten

Lördag em: Efter långfrulle, promenad med svampplock, en lunch och massa prat – tar slappstund i soffan. Jag behöver och vill lyssna klart avsnitt av #björnochnavid inför intervju ( #yoga world)* så jag och Rebecka lyssnade på avsnittet om sorg. Och det är så fint!

Jag tycker mig vara en person som inte är rädd för känslor. Som kan se att känslor är naturliga och fyller funktioner. Känslan säger en något och först vi mött den kan den släppa taget. Lägger vi locket på och förnekar (“tänka positivt”) kommer den upp på annat vis senare. Förstärker vi med ältande tankeloopar kan vi gå från känsla till fastna i huvudsnurr (rätt lätt gjort när hjärnan är en felsökare!) Konsten är att vara närvarande; det är okej vad än som finns i min kropp, får vara där! Sedan kan jag välja hur jag ska agera och förhålla mig till det som är, till viss del; jag är också mänsklig, och känslor är en del av det!

Därför blev jag förvånad och (själv-dömande…) när jag fick en liten bebis i famnen som började gny och hörde mig säga: “nej börja inte gråta för då vet jag inte vad jag ska göra”. Känslor kan vara upprörande för oss och andra. Var lär vi oss att hantera dem? Familjen, jo, men det vore fint med fler arenor att se på sina känslor. Det är så mycket oskrivna regler kring hur man ska bete sig, och det är väl bra att funka socialt, men om man aldrig släpper garden och tillåter somliga känslor få rum, för att man ska “tänka positivt”, “välja glädje”, var får vi då utlopp för våra resterande spektran av vår mänsklighet? Björn och Navid erbjuder ett sånt forum. De behövs! Tack för det ?

*Förväntansfull och lite nervös (blir sällan nervös inför intervjuer men nu är jag det). Jag verkligen uppskattar dessa båda kloka männen. Och älskar podden! Underbart med en arena för existentiella samtal, att det är två män som vågar ta i frågorna, med en närvaro av tillåtande, öppen, stark-sårbarhet. De förmedlar att det är okej att “provprata”, tycka olika, ha synsättet “jag kan ha fel”, att det är viktigt att få vara i alla sina känslor och ha någon/några att vara hela sig med (valda med omsorg) Möten på djupet är så viktigt för dem, och många av oss.
Ser fram emot mötet med dem med tacksamhet!

1 2 28